Problemet med praktiserande av new age, buddhism m.m.

Helt rätt, Nissegossen. Vad häftigt det vore att få bönesvar.

Quinn skrev: Jag har tvärtom erfarenheten att ju längre man kommer i sin meditations-praktik ju mer blir man sig själv. Man "mår gott i sitt eget skinn" så att säga. Man blir mer levande och spontan. För ärligt talat, det här vi intalar oss själva att vi är: "jag är den och den, jag är si och så" är inte det ganska ytligt? Det är en sorts berättelse, något vi intalar oss själva att vi är.

Men vad är vi egentligen? Det är det intressanta. Att undersöka den frågan, inte bara ta för givet att så här är det. (vi tror ju alla att vi vet ) Och ju mer man släpper taget och slappnar av ju närmare kommer man svaret.

Jag fick det kanske att låta ytligt. Jag menade det inte så. Identiteten är viktig för oss. Att vi är någon. Det behöver inte vara att jag är den som gillar fotboll. Ja håller med det låter ju jätteytligt. Jag är jag alltså, det är min identiet. I meditation slutar man identifiera sig med den man är, och identiteten tunnas ut, med allt vad det nu innebär, psykisk ohälsa som ett brev på posten.

.. Hm... ska jag gå rakt på målsnöret så menar jag att man har en klar bild av vem man är. Men med meditation så kan man börja ifrågasätta vem man är p.g.a. att identiteten tunnas ut. Och det kan leda en rakt ner i allt från självmordstankar, till ångest, förtvivlan, depression och psykoser.

Tantraläran har visserligen sin rot i yogasystemet (se samkhya), men under blandning med hinduiska element, särskilt dyrkan av den manliga gudomen (Shiva) i intim förbindelse med kvinnlig energi (shakti, "makt"), som i shaivismen representeras av Shivas gemål Kali eller Durga. Fokusering på symboler och mantran, framför allt när det kommer till människans drivkrafter och begär, ses som en möjlig väg att transformera individen till befrielsen.

Inom tantran anses passionen, lustan och sinnesupplevelserna vara i grunden rena. Det innebär också att tantran trots att den anses vara en transformativ genväg, dock har många fallgropar. För den som inte har renhet i hjärtat och sinnet blir passionen ett hinder på vägen att nå upplysning. För yogier (manliga yoga mästare) och yoginier (kvinnliga yogamästare) som har övat sig i att ha ett obundet sinne och att motiveras av medkänsla ger passionen bränsle och energi för att meditera på tomheten. Det tantriska målet är att hålla kvar ett tydligt förverkligande av tomheten mitt i passionen, det blir då möjligt att omvandla passionen till suverän lycksalighet. Vägen till upplysning kräver en orädd konfrontation med varje aspekt av psyket, inklusive grundläggande nivåer av ilska, lusta och rädsla

När jag praktiserade new age-övningar så kom jag in i en isande tomhet, och kände att allt var totalt meningslöst. Jag fick självmordstankar, och depression. Men det är inte sanningen, det vet jag nu. Vi har ett syfte och det syftet är Jesus. Jag förstår inte hur allt hänger ihop, men jag vet att den väg jag går kommer leda till bättre hälsa, kanske att jag blir helt frisk, samt att jag har ett hopp om evigheten.

Geta skrev: Meditation förekommer också inom kristendomen, men då kallas det kontemplation.

Ja, men det är en helt annan sak än den meditation man gör i österländska läror. Kontemplation är något gott så klart.