Efter en inläggning var det en bekant (hon har för övrigt borderline), som tyckte att jag skulle lägga mig på tågspåret, eftersom jag tydligen var en vidrig och patetisk människa.
När jag senare samma dag, som hon tyckte så, var på väg från gymmet, gick jag förbi tågspåren. Gud bestämde shuffleordningen på Spotify, och min begravningslåt spelades.
Samtidigt hade jag telepatiska konversationer med en kompis. Minns inte vad vi "snackade" om. Det står säkert i min dagbok.
Jag har även babblat med mamma under psykos, om att himlen höll på att falla ner.
