Ska man kontakta "gamla vänner"?

Förvänta dig inte så mycket bara. Jag tog kontakt med några gamla vänner, först gav jag dem lite, sen mer, men det funkade inte så bra. Förvisso behandlade jag dem dåligt då, vi var väldigt unga, och jag väldigt...jag...totalt impulsiv, hade svårt att knyta mig an dem känslomässigt, så jag var lite långt borta i mina känslor, brydde mig mest om mig själv och mina tankar och känslor, och hade inga hämningar, vilket gjorde det svårt för folk att umgås med mig då jag kunde göra bokstavligen vad som helst näsrsomhelst, plus en hemsk humör..Nu vet jag ju varför jag är sån som jag är men då var det svårt.
Så tänk efter hur du faktiskt tror att man kommer att reagera på dig. Hoppas det går bra

Jag tror jag ska maila min fd ( återstår att se) bäste vän. Jag tror han går och avvaktar och inte vet om han ska ringa mig. Jag saknar honom verkligen.

<!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->


[youtube][/youtube]

:tänk Fast du är ju gift? Eller? Passa dig för kärleks bacillen bara.. <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Jag är kompis med flera kvinnor, nära mig och allihop har män och i en del fall har de barn ihop! Jag skiljer obönhörligen på att vara någons bästa vän och går aldrig emellan ett fungerande förhållande och det vet deras män om och därför tolererar deras män mig!

Någon har sagt jag älskar dig (Hoppas det är agape) Samt att någon säger att du är min bäste vän till mig!

Mao är ingen av dem ledig och jag skiljer detta stenhårt åt och går inte in för att one night stand här utan låter dem vara och deras män kommer ibland också upp och tar en bärs med mig.

Tror du också får loda på djupet inom dig i tanken vad du egentligen vill ha ut utav din manlige kompis, annars ställer det till stora problem om du umgås med din kompis när ni är ensamma.

Jag vet ju att han precis som jag kan vara ett andningshål där du kan diskutera eller då resonera om problem du har i din relation i familjen förövrigt

Jag förstår hur du tänker. Men den här vännen är vän med både mig och min man. Vi spelar tillsamans (musik). Min man är alltid med Den här vännen är nog som du, han gör inget för jag är gift. Det är egentligen han och min man som började vänskapen. Men han är så kul att prata med. Underlig till rolig. Jag har känt honom i 8 år. Min man i ca 40 år. Vi tröffas aldrig ensamma, utan på typ en lördagsmiddag.

Några "egna" vänner har jag inga. Jag har inte vågat. Och det har funnits anledningar. (Det var en jag tänkte på, men henne har jag avfärdat, det blir så krångligt (du sa, och du menade, och jag reagerade och och gnäll...))


Annan vänskap har tagit slut eftersom jag inte dricker alkohol längre. Vi festade mycket, men när jag blev sjuk så kunde jag inte hålla på sådär. Och min man säger att de fortfarande håller på likadant. Vilket är synd för jag gillade de vännerna också.

Ååååååååå vad jag känner mig tråkig när det är fest och jag inte dricker alkohol! Efter ett par glas vin förr i tiden var jag ju den som höll igång alltihop. Jag blev hypoman och glädjespridaren.
Men när åren gick, slog det över till ngt mkt otrevligt, mani psykos,paranoid, aggressiv, så jag slutade med alkoholen. Tänkte mest för mitt barns skull.

:lol: OK! Det förklarar saken och varför kan inte din man ta kontakt med honom?