Ska man kontakta "gamla vänner"?

Hmm känner inte igen mig. Har kvar alla kompisar efter jag fick en psykos och har fler nu. Ja det kan gå olika antar jag <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Jag vet inte om man ska ta kontakt med dom eller inte, svårt... Men jag känner igen mej.

Jag har sabbat en del vänskapsband jag också. Hade en del ganska nära vänner som jag till slut skrämde bort för att jag åkte hem till dom eller ringde dom mitt i natten när jag var dålig, klängde på dom, blev kär i dom och tänkte att det var min stora kärlek som skulle rädda mej från allt ont, öht förväntade mej att dom skulle rädda mej från mej själv...

Sådär har jag gjort med vän efter vän och skrämt bort dom.

Min man var väl den enda som inte blev "bortskrämd" när jag började hålla på sådär, kanske för att han hade depression och var för apatisk för att reagera så mycket när jag började åka hem till honom mitt i nätterna och gömma mej i hans lägenhet när jag var "förföljd". .? Övriga vänner som jag har idag är mest hans vänner ursprungligen, som sen blivit mina vänner också. Samt mina kollegor förstås. Jag tror att en del av dom kanske vill bli lite närmare vän med mej, men jag orkar inte riktigt.

Eos&gt;&gt; Jag har inte läst allt var på jag svara på din egentligen fråga.

Visst, känner du att det är någon du saknar så kontakta dem.
Var dock ärlig mot dig själv och den personen.
Gör inga ombeskrivningar och gräv inte ner dig i djupa förklaringar.
Be om ursäkt och förklara att det beror på att du inte förstod vid den tiden hur det egentligen låg till.
OCH MINNS
Vänner växer och förändras med tiden, ni kanske inte har något gemensamt längre.
Så det viktigaste är...
Bli inte deppig om det skulle visa sig att kontakten kanske var trevlig men inte vad du förväntat dig alls.

Lycka till!