Att prata med någon..

vet jag inte om jag ska ta hand om mig själv eller min mamma först.. Jag känner att den enda jag riktigt kan älska, som jag kan känna längtan efter å saknad efter (även om hon så bara är på dagis i 3 timmar ) är min dotter. Killen jag dejtat i mindre än 3 månader har jag inga känslor för så det måste jag ta itu med.. Jag känner mig ruskigt kall å verkar inte ha några som helst känslor över för någon.. Mer än min dotter..

Men, jag ska försöka ta mig till psykavdelningen på sjukhuset imorgon å sen får jag ta det därifrån.. för jag har inte en aning om vart jag ska börja.. känner inte till någon sjukhuskyrka tyvärr, men kanske de på själva sjukhuset vet mer om hur det är just här. Öppenvård vet jag inte heller vart jag hittar, men det kanske de vet på sjukhuset.

Ja, jo det bästa kanske vore om jag iallafall kunde hitta alla saker som så spårlöst har försvunnit för att grannarna tagit dem.. Något annat kan jag inte göra.. det hon hör och det hon ser kan jag ju inte motbevisa.. tyvärr..
Men, jag förstår tanken.. det vore ju det idealiska.. ska se om jag orkar sätta mig med henne någon dag..

Hej Sassa,
Roligt att se att du ville vara inloggad som medlem.
Min egen uppfattning är att alla människor kan behöva prata av sig ibland, oavsett frisk, sjuk, tokig, normal.... Alla har problem som måste tas på allvar, ingenting är för litet. INgen jämförelse med någon annan. Visst det kostar att prata med en utbildad person som en terapeut eller en psykolog. Landstinget har ju ganska låga avgifter ändå, jämfört med att gå privat.
Man kan stämpla för frikort, när du kommit upp till en summa på cirka 900 (kommer tyvärr inte ihåg den exakta summan) så behöver du inte betala fram till datumet på den första stämpeln.
Lycka till, tappa inte modet. Läs i telefonkatalogen om var det finns en öppenpsykiatrisk mottagning.

/Sofie

*ler* ja, det här ju den bästa sidan jag har sätt när det kommer till det här ämnet och jag kommer garanterat att stanna kvar länge så det är en självklarhet att jag ville bli medlem Finns så många frågor och så många intressanta svar och männniskor. Skönt att veta att man inte är ensam om sina problem. Har ju både mig själv och mamsen att tänka på. Å pappa.. Men, om det ska kosta en massa pengar att "rehabilitera" mig så kommer jag välja att försöka "bota" mig själv. På nått sätt måste det gå.. Jag har helt enkelt inte den ekonomin.. Finns ju sjukhuskyrka som någon tipsade om bla.. Eller öppenvård/anhörigstöd/RSMH osv.. Ska ta och sätta mig in bättre i allt det där med tiden. Har inte orkat ta itu med det innan och kämparglöden kommer till mig vissa dagar och andra orkar jag helt enkelt inte kämpa alls..

<!-- s:o --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_surprised.gif" alt="" title="Surprised" /><!-- s:o --> någon som vill chatta

Gäst skrev: någon som vill chatta

*ler* Ja, hade jag sett att någon va inne på chatten så

RSMH har inget anhörigstöd utan det är en organisation för psykiskt sjuka enbart. För anhöriga till personer med psykotisk sjukdom och särskilt schizofreni finns Schizofreniförbundet.
www.schizofreniforbundet.org.se/