Insikt

En person, som just haft sin första psykos, brukar vara full av frågor. Vad var det för upplevelser? Sjukvården brukar inte hjälpa till särskilt mycket med att besvara sånt. I bästa fall säger de att man haft en upplevelse och tolkar inte så mycket. Det är nog för att olika kulturer tror på olika saker och det är inte sjukvårdens uppgift att stå för det kulturella.

Är man kristen, så kan man inte arbeta som ett medium och kanalisera spåandar; det är förbjudet enligt Bibeln. Troligen för att andar mest bara ljuger. Man tjänar på att inte engagera sig i andevärlden, även om man kan se in i den dimensionen.

Är man New Age:are, så kan man kanske lura folk på pengar genom sina syner och röster, men de är få människor som klarar att vara medium utan att bli så sjuka att de får en schizofrenidiagnos.

Tänk på att så fort en vanföreställning motbevisas, så är det ju ett påpekande om att man haft fel, och det leder lätt till depression. Är personen deprimerad eller nedstämd redan, kan det bli för mycket att acceptera och då struntar denne i motbevisningen. Det är jobbigt att ha varit sjuk (psykotisk) och jobbigt att komma tillbaka, men det går!

En person som är på väg att bli sjuk i schizofreni kan försöka bli medium men inte klara av det. Det är inte de som vill bli medium som sjuknar in i schizofreni. Tror jag nog??

Om man drabbas av splittrad identitet, så brukar det innebära minnesförlust under den tiden. En annan del av hjärnan har då tagit över. Kanske säger man att man har ett annat namn och lystrar inte längre till sitt tilltalsnamn. Det är inte schizofreni. Jag har haft övernaturliga upplevelser och vanföreställningar, men hela tiden varit Inwatto (heter inte det IRL). Så, jag ser inte det som ett annat medvetande.

En modell för hur det kan fungera i hjärnan, som jag själv hittat på:
Antag att du har en teaterscen i hjärnan (det medvetna). På scenen finns det som räknas som sant. Bakom ridån (i det undermedvetna) finns andra kulisser och rekvisita, men de är bortsorterade, för de har visat sig inte stämma. När man blir psykotisk, är det som om ridån öppnar sig och det kommer ut felaktiga saker på scenen. Låt oss anta att det kommer fram att man tror bilar är gjorda av papp. Eftersom det står på scenen, så TROR man att bilar är gjorda av papp. Man måste själv lägga handen på en bils motorhuv, för att känna att det är plåt. DÅ kan pappidéen försvinna från scenen. Men, om ridån fortfarande är öppen (man inte tagit sin antipsykotika), så kan pappidéen återkomma! Eller någon annan konstig idé kan komma fram. Det handlar alltså om gränsen för vad man tror och vad man vet, inte ett annat medvetande.

Sjukvården vill inte diskutera eller rota i ens vanföreställningar.

Det kanske är vanligt att man försöker förklara sina egna vanföreställningar vid schizofreni?.? Jag vet att jag själv försökt men fått ge upp.....

Har varit tyst som en mussla om mina vanföreställningar.