Jag är ganska ensam i min vardag, saknar hur det var förr. När vi bodde ihop mitt ex och jag som med sin borderline, för det första tog hon avstånd från sina egna vänner, sedan sin egen familj sedan mina vänner. Som tur är rörde hon aldrig min familj, utan kom bra överens med en syster till mig, samt min morsa, Innan morsan blev senil.
Mina vänner satte hon effektivt stopp för, då jag i alla lägen försökte medla och till slut var det min tur. Vi skildes dock åt som vänner, ty, hon brukade säga, att alla andra kan du hjälpa men inte mig. När jag betalat flytten och en del möbler för henne och det gått en månad, sade hon att Nisse, nu kan jag se att den som hjälpt mig allra mest är du!
Fast hon dröp av sarkasm när hon ringde och grattade mig på min födelsedag. Jag kanske har hört av mig en gång sedan i julas.
