Att hedra minnet av bortgånga anhöriga

jag hedrade minnet av min bortgångne morfar genom att gå på kyrkogården och fantisera om hur alla gamla döda från 1910-talet och framåt levt... En del levde kort tid, en del levde lång tid men alla hade gått igenom första och andra världskriget.. Min morfar föddes på 40-talet så jag förmodar att han sörjt sina föräldrar som levde innan!

Har flyttat ifrån alla släktingars gravar men tände ett gravljus i minneslunden på kyrkogården i närheten för dem.

Har inte tänkt så mycket på den saken tidigare. Kanske borde man uppmärksamma och hedra de döda, även om de inte är hos oss längre.

Jag går på kyrkogården varje dag. Beundrar och njuter av parken och tänker på de döda. Men fokuserar på och lever för de levande. Medans de finns ibland oss.

Mina släktingar gravar är för långt borta. Jag menar, jag kan ju inte åka buss ända till Burträsk Resten ligger uppe i Luleå. Det är ännu längre

haha! Mina är inte heller i närheten men jag hälsar på den lokala gravgården som ligger alldeles bredvid!