Att hedra minnet av bortgånga anhöriga

Jag hann träffa min gammelmorfar, han föddes 1895, o dog 1994.

Jag tände ljusen för min döda hund, och såg på de videosnuttar jag har av henne. Har massvis med fina foton också. Jag saknar henne mycket, fast jag har en ny hund. Enda trösten jag hade var att vi fick vara tillsammans så länge. Hon blev 15 år.

Jag är rädd för hur jag skulle reagera, om mina katter skulle dö...
Skulle nog bryta ihop, som när jag fick beskedet att min morbror var död.

Visst, vi har haft många katter under åren, o man blir ju ledsen när man tvingas avliva de, eller en som blev påkörd. Men Milou och Zero har jag verkligen fäst mig vid.

Ja det är hemskt, Richard, att förlora dem. Fördelen med katter är att de lever längre än vad hundar gör. Men när den dagen kommer... Det är inte lätt.

Planterade ljung på familjegraven för tre veckor sedan och åkte ut med en gravlykta och ljus i fredags.

Som min syster sade, kom inte med blommor när jag är död, ge mig dem när jag lever. Det är många år sedan hon sade det. Nu för något eller några år sedan gick jag till blomsterbutiken, jag sade det skall vara den här adressen och jag sade det skall bara en bra bukett med säsongsblommor betalade och gick. syrran ringde sedan och sade sådan fin bukett har jag aldrig fått tidigare av någon.

Jag var i blomsterbutiken och sade, min syster fyller år idag jag vill ha en kruka med en blomma jag skall hade den med mig till min syster hon fyller år idag och åker dit. kommer med en orkidé Lyckades komma dit med blomman en meter hög hel och obruten gav min syster den. Såg sedan i fönstret, hela rutan på insidan på fönsterbrädan stod full med orkidéer vad jag tror min systers favorit