Att ha barn

Mer
16 år 8 månader sedan #88166 av Isa-Alise
Svar från Isa-Alise i ämnet Att ha barn
PSR,

Jag tror att många kvinnor skulle vilja ha en man som du... du har många fina sidor...
Mer
16 år 8 månader sedan #88233 av mopa
Svar från mopa i ämnet Att ha barn
Jag har aldrig haft önskan att skaffa barn. Det tog slut med en kille pga av det, han ville men inte jag.
Men det är nog tur att jag inte vill, för jag skulle inte bli nån bra förälder.
Klarar ju inte ens av att umgås med barn, begriper dom inte.
Mer
16 år 8 månader sedan #88237 av Sylviaplath
Svar från Sylviaplath i ämnet Att ha barn
Många läkare, folk i allmänhet och en själv med så lätt dissar en som förälder utan att tänka efter.
  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
16 år 8 månader sedan #88241 av Jocke
Svar från Jocke i ämnet Att ha barn
Det är svårt med självförtoendet att skaffa barn med den här sjukdomen, man ser sig själv med sina svagheter. Lämpligheten ifrågasätts när man inte orkar ta hand om sig själv riktigt. Men måste man bli utstött ur samhället, om man inte riktigt fixar det här med förhållanden?

Det går bra att visa sig i lämplig nivå i vissa lägen, men det är det alldagliga som gör att folk kanske ledsnar på en?

Vars är världen på väg?
Mer
16 år 8 månader sedan #88243 av Geta
Svar från Geta i ämnet Att ha barn
Det är ovanligt att personer med diagnosen schizofreni
har barn.
Men det är ingen som försökt hindra mig i mitt fall att
skaffa barn snarare tvärtom.
Det är nog som Jocke säger att det är självförtroendet
som det hänger på.
När man lever som på ett gungfly hela tiden så känns
det osäkert att ta ansvar för barn.
Barn till psykiskt sjuka lever nog ganska undanskymda.
Stöd tror jag inte är så vanligt att det ges från
samhället.
Mer
16 år 8 månader sedan #88250 av pojkmamman
Svar från pojkmamman i ämnet Att ha barn
Så glad för din skull! :) Barn är en stor gåva.

Barn trodde ingen jag skulle kunna skaffa. Nu har jag två stycken. Min stora lycka:)

Självklart har det varit oerhört tungt många gånger, särskilt när den store pojken va liten men de har varit min räddning.

Visst, maken har fått dra ett tungt lass i perioder men det har det aldrig varit nån diskussion kring. Vi har fått fint stöd från soc och barnomsorgen då det krisat och vi har båda våra föräldrar som ställer upp.

Egna barn är underbart! Om man orkar och klarar av det, och kan få också för den delen, det är inte en självklarhet. Annars är syskonbarn eller vänners barn också till enorm glädje.

Ias-Alise: Har du alltid varit ensamstående med din dotter? Det måste ha varit tufft. Va skönt att du har så fina relationer som hjälper till.