arbeta

Hej

Först vill jag bara tacka Admin för din oupphörligt positiva inställning. Du ger många bra råd och du lyckas ge glimtar av hopp.

Angående arbete; jag kan känna som Kn@sen att det ibland känns som mitt liv kommer vara totalt händelselöst och meningslöst om jag aldrig klarar att jobba. Jag har nu aktivitetsersättning.
Men jag försöker hålla hoppet uppe om att det ska finnas en plats även för mig. Jag försöker ägna mig så mycket som möjligt åt skapande verksamhet och finna en mening med det.
Kanske är det som du Geta skriver att livet inte behöver bli innehållslöst bara för att man inte arbetar. Men det är svårt att låta bli att tänka så och att se framtiden i svart. fast jag vet att det bästa är att bara tänka på nuet och att ta en dag i taget och försöka göra det bästa ev den.

Måste hålla med föregående skribent, oftast får man tröst i sin till synes helt hopplösa situation här på Viska. Har inte skrivit här på ett tag, eftersom jag inte mått speciellt bra. Jag har upplevt paranoidastörningar sen tonåren, och nu 15 är senare står jag på samma ställe jag gjorde då, med ett förbehåll, nu vet jag att det är något sjukt med min tankegång.
Känns lite som bekräftelsen av sjukdom gjort att det känns som livet sakta tagit slut, finns inget kvar att göra.

Du lider inte av en depresssion Kn@sen? Det finns en självtest på Internet där man kan mäta hur deprimerad man är:
www.deprimerad.net/allm/testa/madrs.htm

Vid paranoia kan kognitiv beteendeterapi ha särskilt god effekt och det är psykologer som ger denna typ av terapi. Om man är kritisk och ifrågasättande till sina paranoida idéer så kan de också minska i omfattning.

Jo deppad är man och jag får antidepp i form av seroscand, vilket jag tyckte funkade ett tag men inte längre, Har provat andra preparat också men det var nog samma, funkar några månader.