Det är en intressant diskussion som kom upp. Jag tror inte heller att någon behöver vara rädd för att bli av med sin sjukpension. Däremot ser jag det som något positivt om man försöker få tillbaka människor som är tillräckligt friska till arbetsmarknaden. Samtidigt håller jag med om att det krävs ett eget initiativ och en egen vilja för att ta sig tillbaka till ett fungerande arbetsliv. Det är synd att vi har ett samhälle idag där några få arbetar sig själva till utmattning och utbrändhet och håller ekorrhjulen igång, medan en näst intill snart majoritet av befolkningen går omkring utan meningsfull sysselsättning. Det behövs inte att man gör så mycket egentligen, bara detta att känna sig delaktig. En äldre man i vårat kvarter går ut varje dag och krattar löv i parken bara för att känna att han gör något och drar tilll sig många människor som kommer fram och pratar med honom. Nu har jag inte sett honom på ett tag så jag är rädd att han är sjuk eller rent av... nej... Jag själv arbetar också trots en psykiatrisk diagnos, men bara 75 %. Försöker hålla i. Jag har talat med mina arbetskamrater om sjukdomen och känner att jag får om inte förståelse, så ialla fall en hel del respekt. Med medicinens hjälp så hankar jag mig fram och med hjälp av terapin.
/Sofie
