Ge upp eller inte?

Just nu går jag på Komvux, biologi 1 heter kursen och är en gymnasiekurs. Den är emellanåt intressant (speciellt etologi var intressant, men det är vi klara med nu) men just nu har den blivit tråkig. Jag hänger inte med. Eftersom det nyligen tog slut mellan mig och min sambo och eftersom han drog ut på att göra slut i tre veckor så har jag knappt pluggat någonting på säkert en månad. Hela grejen med att plugga gör mig så stressad. Det är en miljon instuderingsfrågor som ska underlätta för oss när vi pluggar inför provet som kommer snart. Jag har besvarat ungefär sju frågor... Och det var senast för två veckor sedan. Suck.

I dagsläget har jag 75% aktivitetsersättning och kursen är på 25%. Jag har en tid hos min psykiater i mitten av november. Grejen är att en del av mig vill väldigt gärna plugga, men den andra delen känner att det är för jobbigt. Att de andra som går kursen fryser ut mig gör inte saken bättre precis. När vi ska vara i små grupper och diskutera någonting som läraren har tagit upp, blir jag ensam. När vi ska labba (vilket vi ska göra på måndag) lyckades jag komma med i en labbgrupp bestående av två tjejer, som jag inte ens vet vad de heter, och de vill inte göra labben, utan de tänker mer eller mindre fuska. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag skulle hoppa av kursen, kommer jag känna mig så jävla misslyckad och dessutom skulle jag inte ha något att göra om dagarna.

För någon vecka sedan var jag hos en LSS-handläggare på kommunen och pratade om daglig verksamhet, men jag har inte fått något svar än. Jag blir väldigt lätt rastlös och bara går fram och tillbaka i lägenheten och inte vet vad jag ska hitta på. De enda stunder då jag faktiskt känner mig bra är när jag tränar på gymmet eller är i stallet. Men jag kan ju inte bo på gymmet.

Egentligen vet jag inte vad jag vill diskutera med detta inlägg. Eller jo, jag vill ha tips på vad jag kan göra åt min situation. (För ungefär en månad sedan började jag med antidepressiv medicin igen (Aurorix) och har haft ångestattacker nästan dagligen under denna månad. Det var nog delvis därför som min ex-sambo inte orkade med mig längre. )

Det är inte undra på om du känner dig instabil, när din sambo har flyttat från dig.

Geta,
Det var ett snabbt svar!
Nä, det är väl inte så konstigt egentligen. Jag drömmer om honom om nätterna, fram till 04-tiden ungefär, för då vaknar jag.

Men redan innan jag började på kursen oroade jag mig för att inte klara av tempot. Och jag klarar ju inte av det. Jag vill, men det verkar inte gå.

Ge inte upp är min omedelbara tanke. Kör på, åtminstone terminen ut, så ser du hur det går.

Har ni inte skolkurator eller vad det heter på skolan du kan prata med om studierna känns tunga och du behöver stöd för att fortsätta?

isan,

Du är så ung, så du borde ha lite krafter kvar, trots att det är kämpigt.

Inwatto,
Jo, kurator finns. Har hört någon i klassen säga att om man har särskilda skäl att få gå om kursen så kan man få göra det. Om det är sant, vet jag inte, men det vet nog kuratorn. Vet dock inte om mitt skäl (att sambon gjorde slut) är ett tillräckligt starkt skäl.

Geta,
Förstår inte riktigt vad du menar?