Arbete och psykos

Skulle vilja ge en känga till en av mina förra arbetsgivare. Hade de inte varit taskiga mot mig när jag jobbat där så hade jag nog aldrig insjuknat i min psykos från början. Nu har jag haft vanföreställningar och andra problem av och till i 8 år och det kan vara jobbigt ibalnd. Roligt att det är bättre nu, men jag får tänka mig för hela tiden, måste sköta min sömn etc annars kommer problemen tillbaka. De arbetsgivare jag haft efter detta har varit mer förståense när jag berättat om min sjukdom.
Men nu klarar jag ju inte ens ett riktigt jobb, utan måste arbetsräna på ett dagcenter. Tycker ni man ska berätta för arbetsgivaren om sin sjukdom?
Den första jag hade visste ju inget...

Fredric skrev: Skulle vilja ge en känga till en av mina förra arbetsgivare. Hade de inte varit taskiga mot mig när jag jobbat där så hade jag nog aldrig insjuknat i min psykos från början. Nu har jag haft vanföreställningar och andra problem av och till i 8 år och det kan vara jobbigt ibalnd. Roligt att det är bättre nu, men jag får tänka mig för hela tiden, måste sköta min sömn etc annars kommer problemen tillbaka. De arbetsgivare jag haft efter detta har varit mer förståense när jag berättat om min sjukdom.
Men nu klarar jag ju inte ens ett riktigt jobb, utan måste arbetsräna på ett dagcenter. Tycker ni man ska berätta för arbetsgivaren om sin sjukdom?
Den första jag hade visste ju inget...

Detta har jag också funderat på. Men har inte kommit fram till något bra svar. Min förra arbetsgivare visste inget när jag började där. Jag hade då varit symtomfri och medicinfri i fem år. Den arbetsplaten jag jobbade på var väldigt konfliktfylld, oorganiserad och oförändlingsbar. När jag blev sjuk tyckte min chef att jag skulle berättat om min sjukdom eftersom dom då skulle behandlat mig annorlunda??? Uttrycket han använde var "jag trodde att du ville bli behandlad som alla andra här" . Frågan är hade jag blivit anställd från början om jag hade berättat om min sjukdom? Hade jag velat bli anställd om jag vetat vad det var för arbetsplats? Hade jag fortfarande varit frisk om jag inte hade börjat där?
Så det är kanske lika bra att berätta eller?

Jag ska ut på praktik till våren. Tror inte jag berättar om min sz då jag inte tror att det gör någon nytta med att de vet om det. Vill hellre behandlas som en vanlig människa, o inte bli illa pratad om.

Nästa vecka anordnar RSMH intressant konferes om just detta, arbete, praktik, rehabiliterig "tokig på jobbet" heter den visst, ganska dyr förstås men ngt som arbetsgivare skulle behöva gå på....

se program www.rsmh.se/Tokig%20p å%20jobbet-program.pdf

/L

Jag tycker inte att man skall berätta om att man har schizofreni när man söker jobb eller på jobbet överhuvudtaget. Det finns så mycket fördomar ute i samhället så det kan skapa problem för en.

Man kan berätta om sin sjukdom om man får problem på jobbet emellertid för om man lider av en sjukdom är det mycket svårare för arbetsgivaren att avskeda en. De måste i förstahand försöka anpassa arbetet till handikappet. Jag tror i sådana här fall är det bästa att kontakta facket och diskutera med dem hur man skall lägga fram sitt handikapp för arbetsgivaren. Man bör nog inte först tala med arbetsgivaren om det.

Det är väldigt klurigt det här. Om jag kommer ut från en lyckad rehabilitering och skall söka jobb igen så tänker jag nog ange till arbetsförmedlingen i alla fall att jag haft problem tidigare. Vill inte hamna i fällan igen att jag blir tvungen att söka jobb som jag känner att jag inte klarar av. Sedan gäller det väl att hitta en någorlunda frisk arbetsplats utan omöjliga krav. En arbetsplats där det finns tolerans. Men jag kommer nog aldrig att ange att jag har schizofreni för arbetsgivaren, bara att jag kan vara stresskänslig när det blir för tufft för mig.