Arbete och psykos

Mer
18 år 3 månader sedan #31139 av leva
Svar från leva i ämnet Arbete och psykos
Om jag kommer på en anställningsintervju hur förklarar jag då att jag har vissa "glapp" i meritförteckningen?
  • Exocet
  • Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
18 år 3 månader sedan #31141 av Exocet
Svar från Exocet i ämnet Arbete och psykos
Jag tror det bästa är att säga som det är. Förutsatt att det är en arbetsgivare med någorlunda moral. Annars kan de utnyttja en för att man är svag. Man behöver ju inte säga att man är schizofren eller har haft en psykos, för idet är inte många som vet vad det är, man kan säga att man haft personliga problem eller problem med nerverna...
Det tänker i alla fall jag göra, jag vill inte hamna i livsfarliga situationer som jag gjort tidigare.
Mer
18 år 3 månader sedan #31143 av leva
Svar från leva i ämnet Arbete och psykos

Fredric skrev: Jag tror det bästa är att säga som det är. Förutsatt att det är en arbetsgivare med någorlunda moral. Annars kan de utnyttja en för att man är svag. Man behöver ju inte säga att man är schizofren eller har haft en psykos, för idet är inte många som vet vad det är, man kan säga att man haft personliga problem eller problem med nerverna...
Det tänker i alla fall jag göra, jag vill inte hamna i livsfarliga situationer som jag gjort tidigare.


Ja, det låter bra det där med personliga problem. Det har nog de flesta haft och om man säger så brukar det inte vara många som vill fråga vidare. Plus att det inte behöver ha något att göra med yrkesrollen.
Mer
18 år 3 månader sedan #31145 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Arbete och psykos
Jag vet en som förklarade ett glapp i meritförteckningen att han rest jorden runt ett år och tagit tillfälliga jobb på olika platser i världen.
Mer
18 år 3 månader sedan #31146 av leva
Svar från leva i ämnet Arbete och psykos

Niklas skrev:

leva skrev:

Fredric skrev: Skulle vilja ge en känga till en av mina förra arbetsgivare. Hade de inte varit taskiga mot mig när jag jobbat där så hade jag nog aldrig insjuknat i min psykos från början. Nu har jag haft vanföreställningar och andra problem av och till i 8 år och det kan vara jobbigt ibalnd. Roligt att det är bättre nu, men jag får tänka mig för hela tiden, måste sköta min sömn etc annars kommer problemen tillbaka. De arbetsgivare jag haft efter detta har varit mer förståense när jag berättat om min sjukdom.
Men nu klarar jag ju inte ens ett riktigt jobb, utan måste arbetsräna på ett dagcenter. Tycker ni man ska berätta för arbetsgivaren om sin sjukdom?
Den första jag hade visste ju inget...


Detta har jag också funderat på. Men har inte kommit fram till något bra svar. Min förra arbetsgivare visste inget när jag började där. Jag hade då varit symtomfri och medicinfri i fem år. Den arbetsplaten jag jobbade på var väldigt konfliktfylld, oorganiserad och oförändlingsbar. När jag blev sjuk tyckte min chef att jag skulle berättat om min sjukdom eftersom dom då skulle behandlat mig annorlunda??? Uttrycket han använde var "jag trodde att du ville bli behandlad som alla andra här" . Frågan är hade jag blivit anställd från början om jag hade berättat om min sjukdom? Hade jag velat bli anställd om jag vetat vad det var för arbetsplats? Hade jag fortfarande varit frisk om jag inte hade börjat där?
Så det är kanske lika bra att berätta eller?


Jag tror att det är viktigt att man inte får en sjukroll. Därav kan det vara lämpligt att ha vissa skelett i garderoben.

Det börjar bli lite trångt i garderoben
Mer
18 år 3 månader sedan #31157 av Fredrik
Svar från Fredrik i ämnet Arbete och psykos
Så känner jag också Leva, det skulle kännas mycket bättre om det var kännt att man inte var någon supermänniska.