Mobbning under uppväxten?

Var väl nära att dö flera gånger under min uppväxt. Så här långt efteråt får jag nog hålla med distriktsköterskan om att psykiatrin borde ha tagit mig redan när jag var barn - alltså, långt innan jag var 18 år gammal.

Mobbad? Ja! Nog har jag blivit det med råge! I grundskolan! Gymnasiet var annorlunda, blev så förvånad över hur studiemedvetna och trevliga alla var där. Blev en i gänget, lätt för mig hade jag och betygen steg i höjden, nästan 5,0 i medel efter årskurs 3. Nu menar jag ungdomsgymnasiet!

Jag blev indirekt kallad red Bull efter 9års sessioner med badminton tävlingar sen vänder man på de vad har jag för ngn användning av dom.

Man är så kräsen för man har träffat så många lukrativt längs åren att man har blivit kräsen att t.o.m.. De bästa duger inte om det inte är på alldeles särskild premisser.

Så litar jag blott på sinnena.

Såna ytliga kvickhets människor i min ålder får va. Med endast undantag.

Jag minns att jag tänkte i villan att tar jag mej ur de här helskinnat blir det någonting alldeles i hästväg det tyder på att resultaten inte var givna de fanns ingen säker utgångs... Manifest..

Hela balans sinnet fick sej en slags hockey tackling på ungefär

Hade väl oturen att träffa fel sorts människor under min uppväxt. Många lekar gick över styr - blev blodigt allvar istället. Även när vi spelade om pengar kunde det spåra ur flera gånger. Idag spelar jag inte mot människor I Verkliga Livet utan spelar bara på Internet - känns bäst så.

Vi sköt kastanj med badminton rack då tog han Snoopy stryp tag//Andreas Ek

Jag kan inte skylla min schizofreni på kamrater under uppväxten.