Mobbning under uppväxten?

På min psykologutbildning fanns ingen mobbing. Utbildningen på 80-talet var i två delar; grundutbildning och sedan det s k PEG (Psykologutbildning efter grundutbildning!). Eftersom jag blev sjuk gick det flera år mellan de två delarna. Det var svårt att komma in på PEG. Uppsatsen måste godkännas av en examinator, praktiken genomföras utan problem och en del annat. Det var alltid en själv man tävlade emot. Antar att det bidrog till den goda stämningen och att det fanns ett geniunt stöd. Det var emellertid en kvinna på PEG som inte tålde mig och lade sig i allt vad jag gjorde. Men hon hade inga medlöpare i förföljelsen.

 

Blev mobbad på grund av att jag har plattfötter och dom andra barnen gjorde sig lustiga när jag sprang.

Nä, men en eller tre idioter fanns där väl...
Men när jag kollar de på Facebook idag, de är vänsternötter alla tre... :mrgreen mail

Men jag skulle vilja be ett par personer om ursäkt för att jag betedde mig dumt mot dem. Tänkte inte på att det här med mobbning sätter så djupa spår efter skoltiden. Typ hela livet...

Fast jag växte upp i ett helvitt område, så eftersom jag var av utländsk härkomst, så var det jag som var "negern" eller åtminstone "blatten" i klassen. Tog dock inte åt mig av det. Min pappa berättade att när han växte upp på 50-talet i Hallstahammar så var det nån som gjorde Hitlerhälsning åt honom o markerade mustach, eftersom farfar o farmor kom från Tyskland efter kriget. Han blev skitförbannad o flög på dom i klassrummet...

Vi hade en stor kille som sa till en av de mindre "Vissa att du är en viking!", och med det menade han att han skulle slå sin hand in i väggen.. Den killen är ruskig och fick antisocial personlighetsstörning i vuxen ålder... Rädd för han än idag

Vi sköt kastanjer med badminton rack
Så ek to stryp-tag på maj! Därför att det var orättvist 2 agenter mot Hen

Andreas Ek jag brukar ha hennes namn som pass !!

Åhh Bålla pingis bollar