Tycker det här med social kompetens är något ni borde kunna satsa på att bygga upp igen. Jag har verkligen kännt mig nere och börjat tappa mina "sociala intiativ". Fast jag har börjat bygga upp det genom att tvinga mig själv att ta kontakt och försöka tänka bort att jag känner att jag mår dåligt. Tror det är ett viktigt steg för återhämtning, för utan sociala kontakter hamnar man nog i en dålig negativ spiral. Behöver ju inte bara vara mediciner som gör en långsam, utan bara det att man mår dåligt gör ju att man blir helt långsam.
Har själv också en civil ingenjörs utbildning och ett par år som doktorand i bakfickan, så känner att jag har satsat en hel del på ett yrke som jag verkligen vill kunna syssla med (forskare). Det har jag tänkt göra också, med eller utan handikapp. Det kanske är lättare att vara en galen vetenskapsman, vem vet:).
Jag vet att det inte är lätt. Självförtroendet, självkänslan och sin självbild blir helt förstörd efter något sånt här (vad nu skillnaden är mellan dom). Men man får inte tappa bort hoppet om att man kan bygga upp sig sakta men säkert. Det måste kunna finnas ett bra liv för oss alla, men man får inte glömma bort det och sluta sträva efter det. Jag har alltid varit en målmedveten person, tänker inte sluta vara det nu när jag behöver det som mest:). Man får se till att ha små missions varje dag och sakta komma upp till ytan, en positiv spiral.
kram Molgan
ps Har haft några dagar utan abilify nu, kan inte känna några tecken på schizofrena tankar alls (är inte paranoid på något sätt). Det kanske kan fungera utan neuroleptika för mig. ds
