Det är med blandade känslor

Admin1 skrev: I mitt yrke gjordes på 80-talet en trivselundersökning och städerskorna trivdes bättre än akademiker med 4 års utbildning eller mer. Nu är jag ålderspensionär och jag skulle tjäna 2000 kr mindre som städare, så städare är inte aktuellt nu. Men om jag var yngre skulle jag slå till utan tvekan och städa som protest mot låga akademikerlöner.

Det är ungefär som Ann-Sofie Hermansson även "Soffan" kallad har protesterat mot att hon blivit petad inom Socialdemokraterna i Göteborg för att hon försökt mota islamisterna i grind. Hon skaffade körkort för lastbil och började jobba som sopåkare. Liknelsen kanske haltar lite.

Det verkar väl vara ett bra jobb, städjobb. Problemet är att jag skulle mig inte klara av det för 1. Jag är dålig på att städa. 2. Jag skulle tänka på annat hela tiden och inte notera om jag hade glömt nån fläck.

Detär oftast inget problem Modesty, eftersom arbetet ofta är helt styrt av ett städschema, så man behöver inte ta några beslut. Det kan t ex vara att borden ska torkas av en gång i veckan, soporna tömmas si och så, dammsuga mattorna på fredagar. Så man behöver inte tänka så mycket på vad man gör.

memphis skrev: Detär oftast inget problem Modesty, eftersom arbetet ofta är helt styrt av ett städschema, så man behöver inte ta några beslut. Det kan t ex vara att borden ska torkas av en gång i veckan, soporna tömmas si och så, dammsuga mattorna på fredagar. Så man behöver inte tänka så mycket på vad man gör.

Ja i sådana fall kanske det skulle gå bra!

Jag städade på en hudavdelning och det var ganska lätt att städa bort alla hudflagor . Men resten! Det var ändlösa korridorer, toaletter och sjuksalar, dagrum och rökrum m m. Min städvagn var inte tillräckligt utrustad utan jag fick använda fel trasor till flera olika moment. Det var snuskigt och helvete. Mina händer blev helt förstörda och ryggen ska vi inte tala om. Dessutom är jag extremt opraktisk så det fordrades extra ansträngning från min sida. Kompisar? Trevligt? Jag var helt isolerad på rasterna eftersom alla pratade olika språk varav svenska inte stod högt i kurs. Jag satt där ensam med mina mackor och längtade bara ut. Det gjorde jag. Efter tre veckor.

Tre veckor är knappast nog för att lära sig ett yrke. Om du stått ut lite längre hade det lossnat.