Schizofreni och arbete

Jag återkommer till mitt favoritämne. Vad tycker ni om arbetslivet?

Jag anser att vi inte skall isolera oss från resten av mänskligheten. Vi skall involvera oss i föreningsliv och arbetsliv minst precis lika mycket som andra.

Jag har alltid varit aktiv utom när jag var som sjukast. Men när vi har medicin måste vi ta chansen och försöka göra oss kända på arbetsmarknaden.

Jag har börjat mitt nya jobb och anser att detta är det bästa som hänt mig. Jag kände mig ensam på dagarna när alla andra jobbade förut. Nu är jag en del av en större gemenskap. Hur känns det för dig?

Har inte schizofr. utan Aspergers syndrom och har jobbat under hela mitt vuxna liv. Arbetslivet som helhet har varit lite som en besvikelse i jämförelse med studerandet. Några gånger har jag varit tvungen att försvara min revir ich mitt behov att få vara ifred, och att få arbetsuppgifter som passar med min personlighet.

- aspie

Härligt att höra att du trivs med att jobba, Balder! Jag trivs med att inte ha krav på mig att prestera. Med medicin slipper man de positiva symptomen och tillhörande konstiga idéer och känslor men den biter dåligt på den initiativlöshet som de negativa symptomen för med sig. Kort och gott tycker jag att jag är "halvsjuk". För frisk för att vara inlagd men för sjuk att arbeta.

Dock håller jag med dig om att sysselsättning är viktigt för välbefinnandet. Arbetsliv och föreningsliv är de vanliga formerna för det. Så länge medicinerna inte gör mig friskare än till 50 % använder jag mitt bredband och min egen dator som arbetsplats. Och håller tummarna att vårt socialförsäkringssystem kan fortsätta att ge mig tillräcklig lön. Tror inte jag skulle klara mig annars.

Jag har jobbat i 10 år som datorprogrammerare så jag har erfarenhet av hur det kan vara att jobba. Känner inte att jag har vad som krävs att gå in i det igen. Men, jag går i rehabilitering så kanske en dag att jag också kan få lönekuvert från en arbetsgivare och inte vara "anställd att syssla med grundforskning" som jag kallar det att få pengarna från Försäkringskassan.

Det är få med schizofreni, som arbetar i Sverige och bara 20 %. Det som främst försvårar arbetslivet är nog kognitiva symptom, som de flesta har. Med rätt jobb och arbetsrehabilitering skulle nog fler kunna jobba. Jag tycker mig ha märkt senaste året att fler här är på arbetspraktik och arbetsträning, så kanske trenden vänder. Samhällets största kostnader för schizofreni består av sjukersättningar (75%), så om fler kom i arbete kunde samhället spara mycket pengar.

Admin, jag förstår att en bråkdel av oss har arbete idag. Men vi måste peppa varandra och inse att vi alla har potential att sköta arbetsuppgífter av något slag!

Jag har haft 10 olika jobb under 20 år och har klarat av alla med goda vitsord, fast jag varit sjuk under hälften av tiden. Jag är inte ovanlig, vi är många med shizofreniliknande symptom som klarar av mycket mer än vad vi och våra vårdare tror!

Hoppas fler skriver om sina erfarenheter av arbetslivet!

För min del tror jag det var arbetet som gjorde mig sjuk. Nu är jag dock på väg tillbaka fast inom en annan bransch. Jag arbetstränar några timmar varje dag och det går bra. Det är så viktigt att ha någonstans att gå, ett socialt sammanhang. Önskar att fler av er här på viskan fick chansen att göra det jag gör nu, att sakta och med mycket stöd från psykiatrin komma tillbaka till arbetslivet.
kram Amanda S