Schizofreni och arbete

Nä, jag är billig i drift för samhället! På min sysselsättning gör jag arbetsuppgifter som kan klassas för enkla för sådana som är vana vid att jobba under stress. För en symbolisk närvaropenning, så utför jag sysslor den vanlige arbetaren kan tycka är för monoton.

Men jag är tacksam över ett ställe att gå till på morgnarna, och träffa folk.
Men samtidigt så funderar jag på om jag skulle klara en normal arbetsbörda? Men skulle dem tvinga ut mig på ett verkstadsjobb så skulle jag backa direkt.

Min dröm, är att jag vill utveckla samhällsattityden åt rätt håll (positiv). Men samhällsdebatten verkar ha gått i stå? Politikerna (speciellt borgarna) har sagt att dem inte vill gå in i polemik med meningsmotståndare! (FP). Men det är ju attityderna vi måste påverka, att bry sig om utvecklingen i vårt land borde gagna alla!

Men jag klarar inte att försöka fixa ett sådant jobb! Men politikerna borde veta hut, för det är trots allt samhället som är deras arbetsgivare och inte tvärtom!

Jag håller med om att ingenting är omöjligt. Även om de flesta av oss med symtom kanske mår bäst av lugn och ro så finns det möjligheter under gynnsamma omständigheter, med medicinering och terapi, att sysselsätta sig på något sätt.

Bra meningsfull sysselsättning är väldigt individuellt tror jag. Precis som Inwatto skrev så kan man utföra "grundforskning" istället för ett vanligt lönearbete, och det kan vara precis lika givande. Min tro är att det måste vara meningsfullt för den eskilde.

Jag sover väldigt lite nuförtiden så jag sitter mycket vid datan (morgon och kväll) förutom att jag jobbar heltid. Det känns bra att vara aktiv. Min tid som arbetslös var ganska tråkig jämfört.

Ja, jag håller med om att det går bra att jobba, så länge man inte avslöjar att diagnosen är schizofreni.
När jag sa på mitt arbete att jag har diagnosen schizofreni , så blev jag förtidspensionerad ganska fort utan egen medverkan.
Jag tror att människor blir ganska skräckslagna att höra ordet schizofren.
Det var min läkare som sa till mig att säga vad jag led av, men det var antagligen inte något särskilt bra råd.

jag vill gärna tvinga mig ut i arbete,mer än vad jag klarar av.
har aldrig haft ett jobb,däreemot 2 praktiker+kurser och sådant.men det har bara funkat för mig i några månader.min läkare har skrivit i utlåtande att jag aldrig kommer klara ett jobb på den öppna arbetsmarknaden.

ska jag skämmas då?
jag vill gärna ha jobb och att jag skulle klara det,men jag är 30 år och har aldrig jobbat.hur ska jag klara det nu?

kul att höra så många klarar att arbeta med sin sjukdom,önskar jag kunde det med,men jag har svårt med inlärning på många områden

Har man schizofreni så kan det nog betraktas som normalt att inte jobba för bara 20 % jobbar idag. Det är ingenting att skämmas för, tanne! Det som främst kan försvåra arbete är kognitiva symptom dvs minne, uppmärksamhet och förmåga att utföra saker.

Idag är nog chanserna större att kunna jobba än tidigare. Man har börjat med någonting som kallas för supported employment och det innebär att man arbetstränar på jobbet och har hjälp och stöd av en person där. Arbetsförmedlingen har SIUS-konsulenter, som ger denna typ av hjälp. Chansen att kunna jobba fördubblas med denna metod. På senaste året är det några här som har börjat att jobba. Det verkar som om det går åt rätt håll.

Admin!

kan det också leda till jobb,alltså fast anställning?//tanne :rolleyes: