Jag var livrädd för psykofarmaka innan jag tog det första gången. Själva tanken på att stoppa in kemikalier i kroppen som ska upp i hjärnan och påverka känslor och tankar tyckte jag var fruktansvärt läskig. Ganska sjukt med tanke på att jag var alkoholist i princip när jag först kom till psykvården... alkohol gör ju också det! Men alkohol är liksom en så vardaglig grej, psykofarmaka tyckte jag var nytt och skrämmande.
Men det var som att skräcken släppte när jag väl tagit min första Fluanxol-dos.
Alltså, jag var också rädd för att fienderna och demonerna kanske skulle passa på att attackera mej nu när jag inte kunde se och höra dom längre... alltså att dom var verkliga, men att psykofarmakan gjorde en blind och döv för deras existens. Den skräcken har ju kommit och gått genom åren. Men själva rädslan för att ha kemikalier i hjärnan försvann efter första dosen. Jag märkte väl helt enkelt att det inte var så big deal som jag hade trott.
Kanske i framtiden kan man inom nanotekniken modifiera olika centra i hjärnan
för att uppfylla olika önskemål tex höja glädjenivå, gå ner i vikt osv.. frågan är om det är etiskt eller inte!
för personligheten ska väl inte sitta i en nano-elektrod?
Fantasio skrev: Går det att vägra elchocker? Jag skulle sparka bakut om det kom på tal.
Jag hade ECT på tvång ett tag då jag var som parlyserad och kunde ta emot den ena efter den andra behandlingen, minns inte ett skit av det (vilket är tur det kanske).
