Let the hammer down

Ja, hur långt ska man gå, med att vara inom den naiva sfären, där man blir besviken ganska ofta, när ngn sviker ens förtroende? Så frågan för mig gäller om dem inte har en orsak till att avslöja en, varför blir då ens goda gärning betraktad som en naiv illdåd, eller vad man nu ska kalla det?

Jocke skrev: Okej! Då lämnar jag in det enda material som kan matcha mitt föregående alster i fråga om sökande efter en värdig känsla!

Ett hjärta av sten

Jag vandrar på vägen, omedveten om vad som händer i framtiden.
Tiden är en gåta, alldeles oförutsägbar.
Om man kunde, skulle man gripa den med tång.
Det är jobbigt att vara omedveten, samtidigt som man är medveten om att livet tar till flykten, när man är okapabel att förstå tidens gång.

Det obarmhärtiga i historiens gång, visar sig när man tar avstånd från dylika angrepp av tiden.
Tiden vill vinna till varje pris.
Jag förlorar när snabbheten har fått fotfäste i var mans medvetande.
Jag vill inte vinna en orättvis kamp mot klockan.

Tiden har redan vunnit kampen, så varför ska jag kämpa emot den.
Jag slåss mot större motståndare än tiden.
Tristessen är farligast just nu.
Därför vill jag inte ödsla min tid på något ofruktbart.

Jag är definitivt ingen förlorare. Jag vill vinna en rättvis match!

Jättebra reflektioner. En prosatext. Insiktsfull och solid. Det gäller att få fram synonymer för att göra texten mer ntressant, vilket jag tycker att du lyckats bra med.

Fy fan! Jag fick en recension av ett proffs av den text jag nästan känner mig mest säker i! Har en 98 %:ig kontroll över texten, då förstår jag att jag var på rätt väg för länge sedan och utvecklas fortfarande via mina bilder. Det är bilderna som främst märker ut min poetiska ådra tror jag! Fan, du uttrycker dig sublimt och smäckert, då förstår jag själv vilken poetisk ådra du själv besitter!