[u:1b2uncyo][size=150:1b2uncyo]Att kopiera någons själ[/size:1b2uncyo][/u:1b2uncyo]
Jag vandrar på stigen och letar efter något jag kan plagiera.
Människan är unik.
Det unika är att vi sårar varandra medvetet.
Jag måste hitta ett sätt, att behålla min särart.
Jag lever under trycket att prestera något som tillfredsställer något jag inte kan beskriva.
Det odefinierbara är ett tillstånd av smärta som kommer långt bortifrån.
Jag lever i ett tillstånd där jag fruktar att bli plagierad.
Jag är inte uppfostrad att konkurrera med någon annan.
Jag har inte den där tävlingsinstinkten som det innebär att tävla [u:1b2uncyo]med[/u:1b2uncyo] någon annan.
Ändå presterar jag något som jag kan känna mig tillfreds med, nämligen att jag tar ansvar för något.
Jag letar i universum efter svaret.
Jag letar över hela världen efter svaret på gåtan om varför vi människor speglar varandras tillstånd utifrån mallen
att vi måste vara perfekta!
Jag älskar dig ...., låt personalen få veta det.
Vi lever i samma rum, men det finns en viss skillnad mellan oss.
Jag hör dåligt, så jag måste lita på dig.
Svaret finns inuti dig.
letandet fortskrider i raskt takt efter hålet som kan skona dig från hemskheterna.
Bon jour ...!
Ja, kanske en av de få alster jag kan känna mig ganska nöjd med att leverera till dags dato, vart några år sedan jag skrev detta.
Vars är världen på väg?
