En vingklippt ängel

Får säga hej och godnatt nu! Grannen under mig har påpekat att hon hört mig vara uppe de senaste nätterna!

Hon har sitt sovrum just under mig där jag sitter vid datorn!

Får stänga av och ta mina Theralen och så småningom gå och lägga mig! Har också annat att göra!

Natti, natti viska.se!

Nissegossen skrev: Är du vanskapt? :lol: <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Nä si! Du har väl hört talas om över och underarmarna? Kan du inte läsa vad som står för en gångs skull?

Alltså en rät vinkel, är det lättbegripligare? <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Nissegossen skrev: He, He, Hade en gång en arbetskompis. Han var tyngd lyftare och på sin tid Svensk mästare i sin viktklass.

Han var på fyllan på krogen en gång.

Han ryckte helt sonika upp dassholken från underlaget med rör och allt! Vet inte fan varför han gjorde det!!?

En gång skulle vi hand heja ned vattenståndsrör(Jobbade som grundundersökare på demn tiden)

Vi satt i bilen på väg till stället där vi skulle göra jobbet. Då sade han; Nu skall vi se vad du går för! Jag hade en bättre utvecklad teknik (Jag var smart!) som gjorde att han fick ta största delen av tyngden och det var han som sade till mig; Nu tar vi paus Nisse!

Till saken hör att han, jag och en fiskarpojk på över tvåmeter var på väg i en volvo duett när vi fick punka. Han sade veva upp domkraften till mig.

Jag gjorde så, sedan lyfte de helt sonika bilens bakända och jag satte bara dit den uppvevade domkraften medan de lyfte!

Du vet nog mera om mig, än vad du vill erkänna! Jag var på gymmet en gång och skulle lyfta 52 kilo i bänkpress(mitt max) i våras. Jag misslyckades och bad om hjälp av en kvinna, att ta stången i mitten och hjälpa till och dra upp den, men istället så ställde hon sig på min vänstra sida och började lyfta rakt upp, en otrolig snedbelastning således! Det blev väldigt tungt för högerarmen som fick ta ett tungt lass eftersom hon envisades med att ha stången ovanpå min högra sida istället för jämn belastning.

Henne ber jag inte om ngn mer hjälp av! Det kanske var att tro att min högra sida skulle klara att lyfta sin del, det gjorde den, men inte bra eller smart! Jag har alltid trott på jämlikhet, men vissa kvinnor verkar tro att männen ska dra det tyngsta lasset utan att hjälpas åt. Men det är bara några få förhoppningsvis. Men hon hade kanske problem med ryggen? Men tänk om jag hade haft problem med armen?

Hädanefter ser jag till att bara ta de vikter jag klarar av! En klar begränsning, men det är den hårda läxan man har dragit av denna erfarenhet!

Jag har aldrig varit på ett gym! Men det närmaste jag kan komma som jag kommer ihåg vikten på, det var när farsan murade tegelfasaden på min syster och svågers hus och jag var då hantlangare och skulle förse farsan med mera bruk i baljan. (Farsans yrke var murarens) (Men också byggmästare)

Då på den tiden (14 år) så hanterade jag 50 kg cement säckar och hade 14 år gammal, riktiga valkar i nävarna, för jag jobbade hårt på det jobbet!

Jocke skrev: Jag undrar om Berny Pålsson, är ngt för schizofrena? Av recensionerna att döma, så känner jag inte igen dem destruktiva handlingarna.

Men däremot, om man använder alkohol lite väl häftigt. Men detta verkar vara en väldigt utlevande människa, så det kan väl inte vara rätt symptom? :rolleyes:

---

Vad jag tror att många schizofrena kan känna igen är makten som rösterna och vanföreställningarna har. Hennes självdestruktivitet var om jag inte minns fel till en del något som rösterna fick henne att göra, att det blev som ett tvång. Sedan skriver hon mycket om lukhallucinationer och paranoida tankemönster och vanföreställningar som verkar vara vanligt.

Jag tycker att de flesta recensioner fokuserar mer på självskadebeteendet än på själva sjukdomen. Såklart kommer inte det ena utan det andra, men det finns mer i boken än skärsår. Jag tycker att det är en viktig bok.

Om du vill fördjupa dig i riktig galenskap, så kan William S Burroughs hjälpa dig! Jag har inte fördjupat mig så mycket i hans alster. Men det är ngt som har förlöst hans själ, han är fri!

Jag är mer intresserad av vad som binder fast ens själ vid en sjunkande skeppsmast! Det är inte dödsångest jag är intresserad av, utan av varför döden upptar ens tankar trots att man borde kämpa med att bli fri, det är just den själsliga förlamningen jag är intresserad av.

Det är ett + att man kan skratta åt sina fiender! Jag tror handlingsförlamning leder till konsekvenser!