Mjo kanske. Men jag får för mig att någon kan läsa. Alltså. Att
typ min pappa (som är död) kan läsa allt jag skriver om det är
på papper osv. Kan inte förklara.
Sen anser jag själv att det jag skriver är obegripligt. Varför skulle
andra förstå? Varför ska jag skriva sånt jag mår dåligt av? Alla minnen
och allt man förträngt. Förstår ingenting.
Skulle man kunna få tag på dig förutom viska? Msn eller något?
Isa-Alise skrev: Kanske går det att hitta gränserna för vad du orkar? En liten skrivstund i veckan... eller bara när du verkligen behöver skriva av dig.... eller bara i en dagbok som du gömmer undan mellan skrivstunderna....
Det är ju bara du som vet vad som är bäst för dig....
