Den jag-löse

Nissegossen! Innan vi börjar kriga igen mot vårt förstånd, så vill jag bara säga att din utsatthet är beslöjad av mig! Känner hur din uppriktighet söker fotfäste i den vilda krabatens försök att slänga av dig. Om du kan tänka att även krabaten kämpar för sitt liv, sök då samförstånd!

Att vara så medveten som du är, kan vara en plåga, men även en gåva!

Jag kan tala om för dig, att en morgon vaknade jag upp av en syn vid sovrumsdörren, ngn slags varelse, sedan gick jag upp ur sängen, tinget förvandlades till en nallebjörn, och det var definitivt ingen barnens nallebjörn, utan en bitskt och elak sak, som var egoistiskt!

Hade då små brorsbarn, så jag överrumplades av att dem vackra oskyldiga tankarna försvann! Så jag försöker lära av mig att vara naiv! Även om jag tror på den mänskliga oskulden! :angel

Att ha en psykos kan ingen föreställa sig som inte har haft en. Jag kan bara blekt tala om det. Ni kanske har haft en mardröm om natten och vaknar svettiga och med djup ångest med hjärtklappningar och inser att det bara var en dröm. Tänk på att en som har en psykos har sådana mardrömmar även i vaket tillstånd, som gör livet många gånger outhärdligt, men ändå måste fortsätta att gå vidare trots att man inte ser något slut på det.

precis nissegossen, och just det här med att gå vidare efter en psykos är t o m värre än sjukdomen självt!...det är det hårda arbetet i efterskalven som gör att man gärna tappar livsgnistan, att man är en dåre i mänsklighetens ögon...det är tung vetskap

Tack alla som skrivit! vill säga till gäst och Jocke, att är det en gåva att ha med psykoser att göra?

Det är en mycket tung gåva att bära!

Nä, att ha en psykos är ingen gåva, men däremot medvetandet! Vetskapen om att livet har stukat ens "hatt" obarmhärtigt! Gör att man blir tyngd av stundens allvar! Att vara schizofren är ingen gåva, men människokännedomen om ens egen art ökar!

Jag vet bara en som kunde förstå allt men han sände svärd till jorden. När man känner sig övergiven och inte ens kan sända en enkel bön om hur man har det till där han är, för man är fullt upptagen med att försvara sig själv ända tills man inom sig till slut måste ge upp, och följa den fruktansvärda malströmmen som ens intellekt inte till slut förmår att hålla stången, utan man kollapsar och man faktiskt drunknar av för mycket information till hjärnan. Det är som att försöka rida in ”the red bronco”, när man aldrig suttit i en sadel, och ens liv hänger på att man för att överleva måste hålla sig kvar där tills allt lugnar ner sig och man kan stiga ner från stigbyglarna med livet i behåll.

Detär faktiskt tvärtom för mig! Jag drunknar när en envis person har bestämt sig för att gå till botten med det hela. Jag jag har inga aktiva försvarsmekanismer som skyddar en, utan tankarna går rätt in i planeten!

Men jag hoppas vi alla kommer ihåg, att vi inte kan attackera roten till det ondas uppkomst, utan vi alla måste skära av små bitar som fastnar som bölder i kroppen! Då menar jag det som menas som en invasion av en försvarslös själ!

Är det ngn mer som önskar, att det gjordes en film om knutby-fallet?

Bra skrivet Nissegossen..det var sannerligen värt att läsa:)

Hej Teresia! rent symboliskt får du se det här. Det är nämligen så att kaos är granne med Gud!

I Göteborg fanns på samma gata, Kafe kaos och lite längre ned fanns Lewi Petrus stiftelse! Numera existerar inte längre Kafe kaos!

Det är bara Gud kvar! För Gud skapade kosmos ur kaos!