Vore intressant att veta hur den risken mäts eller snarare inte mäts.
Det är väl som historielektionen att det är en bedömningsfråga snarare än någonting vetenskpaligt för inte har vi några mätningar i standardavvikelser inte. Nej det är någon som drar till med ett procenttal helt på måfå.
Vad jag fattat tyckte Johan Cullberg att den initiala vården hans bror fick var inte särskilt bra och han vårdades på mentalsjukhus på den tiden. Att han själv engagerat sig för att humanisera schizofrenivården är väl ett resultat av broderns bristfälliga vård. Geta har också rätt att det var väldigt länge sedan brodern insjuknade.
Jag tycker att det är bra att de försöker att identifiera de som är i riskzonen för att få schizofreni och att försöka förebygga eller fördröja sjukdomen. De egna resultat de presenterar är väl inte direkt vetenskapligt sett korrekta, men de hävdar ju inte heller det. Det verkar som om kanske tidig behandling kanske kan minska eller fördröja insjuknandet. Det är ju heller ingen direkt riskfylld behandling som ges heller.
För drygt 10 år sedan diskuterade jag med min psykiatrer om att prodromala symptomen på schizofreni liknade depression och att kanske behandling med antidepressiva kunde förhindra insjuknande i schizofreni. Han var inte säker på att det skulle hjälpa. För mig är det därför väldigt intressant att man nu börjat använda antidepressiva och har redan sett viss effekt. Men det krävs betydligt mer forskning inom detta område innan man vet med större säkerhet.
Jag var oxå tillbakadragen som liten. Väldigt blyg bland andra små.
missade första lektionen som liten och grät i det tysta för det.
när jag växte upp så blev det lite bättre och klass kompisar hade jag
vi busade en hel del som man gör när man är liten och på rasterna spelade vi fotboll.
Men jag hade svårt med att ta in lärdomar bland kompisarna.
Jag tänkte mycket själv och tolkade det som sades på mitt eget sätt
Traumat jag fick var när de flesta kompisarna skulle börja i en skola och jag i en annan. Min bästa kompis blev chockad för jag hade inte berättat att jag skulle börja i en annan skola....
Jag tror mitt beteende och agerande gjorde att omgivningen tidigt såg att jag kunde vara i riskzonen eller vad man skall kalla det.
trots detta har jag hela tiden burit med mig ett inre självförtroende
