Det är säkert väldigt bra med tidig behandling. Problemet är bara att om dessa kriterier inte är definierade på ett vetenskapligt sätt, går det vare sig att fastställa vilka som är de tidiga symtomen, eller om och i så fall vilken tidig behandling som verkligen ger god effekt. Att ge behandling som inte visats hjälpa för symtom som inte säkert kan förknippas med psykos och kalla det för vetenskap, är ungefär som i fallet med lobotomering. Det är bara en subjektiv gradskillnad.
Vet man inte att den nya behandlingen är ofarlig, kan de som utsätts för den riskera att bli skadade. Därför är det viktigt med vetenskap. Man har alltid trott att de nya psykiatriska behandlingarna varit bättre än de gamla, och det har alltid setts som bakåtsträvande att ifrågasätta. Ovan låter jättefint, men man ska komma ihåg att psykiatrins metoder varit moderna och humana under hela 1900-talet. Läkarna i artikeln har dessutom inga säkra incitament till att publicera artikeln utöver egna karriärsträvanden.
Nej, då är det betydligt mer relevant att göra en oberoende och vetenskapligt upplagd undersökning på hur patienterna upplevt det hela. Det är detta som krävs för att verkligen utveckla psykiatrin. Inte psykiatrernas självgoda rapporter om sina egna förträffliga metoder.
/Sylviaplath
