Iatrogena återvändsgränder

Mer
15 år 11 månader sedan #127946 av bateson-
Jocke! Det finns massor att göra på området, förstår jag, som gör att du skulle kunna få ett drägligare liv.

Men om man läser Miltons psykiatriutredning, får man också en känsla av att även samhället har förstått behovet av det här och vikten av att göra något.

Vi får jobba med mer utbyggnad av LSS och att det skapas mer sysselsättningsmöjligheter för människor i samma situation som dig.

Med din förmåga att formulera dig och skriva kanske det kan finnas någon sysselsättning där denna begåvning kan komma till uttryck. En sysselsättning som också kan ge dig en inkomst.

Jag vill gärna stötta dig på alla möjliga sätt och och önska dig lycka till framöver Jocke!

Jag förstår nämligen att jag inte är särskilt välkommen på Viska längre - särskilt efter alla otrevliga påhopp som i synnerhet Geta bedriver. Jag försvinner därför.

Lycka till Jocke och tack för en trevlig och givande dialog!

mvh
Bateson
  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
15 år 11 månader sedan #128011 av Jocke
Svar från Jocke i ämnet Iatrogena återvändsgränder

bateson- skrev:
Med din förmåga att formulera dig och skriva kanske det kan finnas någon sysselsättning där denna begåvning kan komma till uttryck. En sysselsättning som också kan ge dig en inkomst.

Jag vill gärna stötta dig på alla möjliga sätt och och önska dig lycka till framöver Jocke!

Lycka till Jocke och tack för en trevlig och givande dialog!

mvh
Bateson



Jo, vi har en förening här i stan som jobbar på att skapa en redaktion (tidning, eller en fanzine rättare uttryckt) via fondpengar. Där har jag märkt, att vi är några som har olika inriktningar på vilken debatt vi kan skapa. En del kritiserar psykiatrin, medan jag främst vill ha en dialog med
allmänheten. Men det går trögt, än så länge har ingen nappat på dessa attitydförespeglingar vi människor har till psykiatrin. Jag försöker komma åt fördomarna, som även finns djupt inne i oss alla. Dom som har intresse av dessa frågor, har en annan sorts krav på hur man ska debattera. Den förmågan tror jag inte jag har? Men delaktigheten finns där hos både mig och allmänheten, eftersom dem tar upp dessa frågor på lite högre plan. Men kanske det inte är fördomar allmänheten har, utan dem har blivit less på tidningarnas klichéartade uttryck kring psykiska sjukdomar, allmänheten kanske tror att jag går medias vägnar? Kanske därav denna tystnad? Jag tycker media har styrt samhällsdebatten lite för hårt, det kanske har blivit en slags toppstyrning, där man väljer vad som är aktuellt att debattera om.

Vars är världen på väg?