Iatrogena återvändsgränder

Ett drägligt liv är att kunna delta i samhällsdebatten och påverka i positiv riktning så att man känner sig delaktig. Sedan att man har möjlighet att finna samvaro med andra på sina villkor. Geta, även schizofrena har för det mesta varit drabbade av en depression. Men vid katatoni är det odiskutabelt.

Jocke skrev: Ett drägligt liv är att kunna delta i samhällsdebatten och påverka i positiv riktning så att man känner sig delaktig. Sedan att man har möjlighet att finna samvaro med andra på sina villkor.

OK, lite vagt kanske. Hur många av "de vanliga" är mer delaktiga i samhällsdebatten tex? Varför tänker du dig att man skulle vara utestängd bara för man är psykiskt sjuk?

Sedan den här "samvaron" - vad menar du mer konkret?

För övrigt låter det ju annars som det inte skulle vara särskilt långt kvar i så fall. :rolleyes:

Att det finns träffpunkter vore ju rimligt att anta! De vanliga är ju med i samhällsdebatten ofta genom sina barn. Vi psyksjuka har inte samma tillgänglighet till att forma sin tillvaro på det sätt vi önskar. Men jag tycker det är för mycket hysch hysch med att påtala sjukdomens art. Dem flesta skiter ju i oss, men att negligera en sjuks behov kan vara farligt.

Begriper inte att man skulle vara med mer i samhällsdebatten bara för man har barn. Möjligen att det blir mer deltagande i de samhälleliga institutionerna som skolor, dagis, idrottsföreningar etc. Men det är väl knappast något att avundas?

Du säger att du skulle vilja forma din tillvaro som du önskar. Hur är det du skulle utforma den om du fick bestämma? Och vad är det som hindrar dig från att genomföra dina önskningar?

Och vad menar du att folk skiter i dig? Du är väl lika viktig som vem som helst? Skulle du värderas sämre på något sätt?

Vet inte om jag är naiv, du får ursäkta i så fall, men jag ställer bara lite klargörande frågor. Och de är verkligen uppriktiga.

Det som behövs är att utöka psykiatrins behandlingar till KBT, patientutbildning och familjeutbildning. Kommunerna bör satsa mer på att erbjuda personliga ombud samt sysselsättning eller arbete. Om man gjorde detta så skulle säkert vårdbehovet och inläggningarna minska med minst 80-90 %.

Att idag resurserna inte räcker till beror på felprioriteringar och att inte alla effektiva behandlingar används. Det som mest diskuteras är fler vårdplatser, som alltså behövs idag därför att vården är inte tillräckligt effektiv. De flesta här är dock sällan inlagda, så det har förmodligen ett tveksamt värde egentligen. Nissegossen har inte varit inlagd på 22 år och inte blir han friskare av fler vårdplatser, men hans röster skulle kanske minska om han fick KBT.

En ökad delaktighet i samhället kan man nog få genom att satsa på arbetsrehabilitering och arbete samt sysselsättning för fler. Många med schizofreni lever helt ensamma och isolerade, arbete kan vara en väg ut ur detta och ge större delaktighet i samhället. Schizofreni nedsätter arbetsförmåga och socialförmåga, vilket tyvärr nedsätter delaktigheten i samhället. Det man nog främst kan hoppas på är nog effektivare behandlingar och särskilt mot kognitiva symptom, som nedsätter arbetsförmågan.

En mer positiv attityd i samhället till schizofreni krävs nog. Idag betonar man att anhöriga inte skall vara kritiska och fientliga för att förbygga återfall i psykos, men det gäller säkert alla andra i samhället också, inklusive vården. På något sätt är det rätt att inte behandla en med schizofreni som alla andra. För de flesta människors har nog en med schizofreni inte samma människovärde tyvärr.

bateson- skrev: Begriper inte att man skulle vara med mer i samhällsdebatten bara för man har barn. Möjligen att det blir mer deltagande i de samhälleliga institutionerna som skolor, dagis, idrottsföreningar etc. Men det är väl knappast något att avundas?

Du säger att du skulle vilja forma din tillvaro som du önskar. Hur är det du skulle utforma den om du fick bestämma? Och vad är det som hindrar dig från att genomföra dina önskningar?

Och vad menar du att folk skiter i dig? Du är väl lika viktig som vem som helst? Skulle du värderas sämre på något sätt?

Vet inte om jag är naiv, du får ursäkta i så fall, men jag ställer bara lite klargörande frågor. Och de är verkligen uppriktiga.

Min tillvaro skulle förbättras om kunskapen kring mänskliga begränsningar finns. Vi har alla begränsningar, men det gäller att hitta dem egenskaper som passar en. T. ex borde kravet på sysselsättning vara mer självklar än vad det är idag. Lss borde vara mer utbyggd på kommunnivå över hela landet, och att brukare borde få påverka sin tillvaro lite mer effektivt än vad som sker idag. Ursäkta om jag kom med en luddig beskrivning av att folk skulle skita i mig, när jag menar dem flesta ser inte mig som en sjukdomsbärare, dem ser mig som en vanlig kille som det går att föra en vettig resonemang med för det mesta.
Det som hindrar mig från att genomföra mina önskningar, är att jag inte är en tillräckligt självständig person. Men jag fattar egna beslut ändå, men det är en viss nyansskillnad till att vara en kille full med självförtroende.