Svar från Aftonbladet

Självskador är väl en ganska ny företeelse och förekom inte alls, när jag var ung. Självmord hos unga har dock alltid förekommit. Olof Lagerkranz (pappa till skådespelerskan) hade en syster, som begick självmord i sin ungdom.

Det krävs nog mer erfarenhet innan vården blir bättre på att tackla sådana nya problem som självskador. Kanske blir det bättre, när generationen som självskadat sig själva blir läkare. I dagens osäkra situation är det nog viktigt att ni blir lyssnade och att era erfarenheter tas till vara. De som skadar sig själva borde ha viktiga insikter om problemet och kanske sitter på lösningen.

Geta skrev: Psykiatrin och tidningarna är nog inte riktigt säkra på hur
de ska tackla det här med självmord och självskador bland
unga.
De är rädda att ju mer de skriver om det ju mer kan det trigga
igång labila personer som vacklar.

Rent generellt tror jag inte att psykiatrin kan göra särskilt mycket. De kommer in när det redan är för sent. Jag tror att det enda man kan göra är förebyggande insatser. Fortsätta ansträgningarna att värna om de värst utsattta grupperna i samhället. Använda politiskt omfördelning av ekonmiska medel. Ge stöd till fattiga familjer, gå in med stöd till ensamstående föräldrar, ordna bostäder som är bättre. Etc. Ju mer vi satsar på det, dessto lägre grad av självskador.

Alla vet ju att forskningen visat på ett entydigt samband mellan fattigdom och psykisk ohälsa. Det är inget snack om saken.

Tusen tack Admin1!

Hej Sara!

Tack för ditt intressanta och upprörande mejl. Jag vill väldigt gärna ha kontakt med dig och höra mer. Vi tycker alla här på redaktionen att det du skriver om är viktigt att ta upp.
Kan jag kontakta dig lite längre fram, så kanske vi kan bestämma tid för en träff? Håller just nu på med en artikelserie (också det om psykvården, men om psykosvård) som jag måste bli klar med.


Med vänlig hälsning
Malin Nordgren
Insidan

DN

Jag kan inte säga hur glad jag är över att jag fått detta svar, nu inser jag också att jag måste förbereda mig på att vara välformulerad ifall det skulle bli något. Det är stort och svårt, men jag tror att jag klarar det. Det är för viktigt för att jag inte ska göra det.

Vad bra, att det finns journalister som lyssnar. Men Saari visst talar du för självskadarna och inte för psykosdrabbade? Dem har satt upp en nolltolerans mot självskadarna, men jag undrar om vi kan hjälpa dig härifrån att stå beredd på uppgiften? Men lycka till!

Jag är jätteglad att någon hör mig skrika! Jag pratar väl mestadels om personer som drabbats av ångest och depression och som har suicidtankar/handlingar. Det handlar inte om psykossjukdomar, men för mig är det ju självklart att det innefattar all psykisk ohälsa. För även om hjälpen inte är vattentät och terapiformerna inte är optimala så finns de där, men inte till allas förfogande och inte i rätt tid. I Umeå är det två års väntetid ungefär till ett behandlingscenter med DBT-inriktning, i Luleå är det två års väntetid till KBT. För någon med psykiska problem känns den tiden oövervinnelig, jag har ju själv sagt att "nä, det är ingen idé att sätta mig på listan" för att det känns som att jag behöver brinna i helvetet i en evighet innan terapin finns tillgänglig.

Johanna hade väntat i 1,5 år bakom låsta dörrar på behandling. Jag tittar upp i himlen och hoppas att hon ser ner på mig och ler.

Jag har själv under några års tid försökt få in både insändare och debattinlägg utan att lyckas. Inte ens svar på direkta fel i artiklar har man brytt sig om. Ibland har man lyft ut någon artikel i nätbilagan när jag påpekat felen. Psykiatrin är inte prioriterad någonstans och patienterna räknas väl inte in i de stabila väljar grupperna. Det finns kanske inte något "allmänintresse" i detta?