Intressant debattartikel

Geta,

Slogs av samma tanke att det lät precis som scientologerna i debattartikeln. Det var visst en fristående skribent och ingen anställd journalist på tidningen.

Admin1 skrev: Geta,

Slogs av samma tanke att det lät precis som scientologerna i debattartikeln. Det var visst en fristående skribent och ingen anställd journalist på tidningen.

Nu låter du lite paranoid tycker jag Admin1

Geta skrev: Som artikeln i Expressen är skriven så är det väldigt likt hur scientologer skriver.

På vilket sätt är detta likt hur en scientolog skulle skriva? Utveckla gärna, helst med goda argument.

Artikeln talar för sig själv. Så enkelt är det inte att psykoser läker ut av sig självt utan medicin och att personen
kan leva lugnt och stilla under tiden. Det tycker jag är att romantisera psykisk sjukdom.

Stackars anhöriga om personer med psykos inte ska medicineras!

Geta skrev: Men hur ofta läker psykos ut av sig själv utan medicin? Var ska då personen vistas?

Det är rimligt att patienten vistas på slutenvården där denne kan vara i en lugn och trygg miljö och reducera stimuli. Det är inte otänkbart att vissa behöver neuroleptika, men detta måste vara ett eget val. Det kostar såklart mer att han en psykotisk patient lite längre i slutenvården, men å andra sidan kostar mediciner en hel del också i öppenvården. För många kostar en månads medicinering kost 3000 kr, inte lite pengar det. Vad som kanske inte gör det så synligt är att det går på olika konto i redovisningen.

Vårdtiden blir längre utan medicinsk behandling, så är det. Men enligt vissa studier (vet inte vilka exakt, men finns i Robert Whitakers bok) verkar återhämtningen och tillbakagång till samhället ha bättre prognos utan mediciner än med. Detta kanske främst beror på de biverkningar som är förknippad med tung medicinering. Sedan användningen av mediciner har ökat lavinartat i USA så lever också allt mer psykiskt sjuka på välfärdssystem. Det är sorgligt, för att vara en del av samhället är en skyddande faktor. Att vara i ett socialt sammanhang minskar kanske risken för att utveckla tillbaka dragenhet och misstänksamhet. Att ständigt utsätta sig för sådana här situationer och behöva vänja sig att hantera symtomen är kanske det som göra att symtomen avklingar istället för att förstärkas. Tror också att vara en del av ett socialt sammanhang ökar livskvaliteten och bryter ensamheten. Människor är sociala djur, de behöver mer kontakt än att en boendestödjare kommer en gång i veckan. Mediciner hämmar den sociala förmågan med biverkningar som passivitet, oförmåga att känna känslor som är viktigt i mänskliga relationer, omotivation, likgiltning mm. Detta är bara sociala faktorer. De fysiska behöver jag inte ens dra, för de passar inte in i inlägget i övrigt.