Läkarstudent med psykisk störning (Läkartidningen)

Men vi som är underdogs har nytta av skicklig vårdpersonal.

För mig är det så att den professionella rådgivaren, bara kan delge mig förslag, resten måste jag komma på själv, och det med en igenkänningens blick? Är en planeringsmänniska som lever på intuition snarare än en impulsiv handling?

Man kan känna i förväg om en sak känns rätt.

Vårdpersonalen är bara en krycka. Det mesta får man göra själv.

På min utbildning (vårdyrke, 5 år) blev en kille avstängd för att han hade schizofreni. Men han var så dum att han i princip gick och skröt om det så institutionsledningen fick nog. Ingen tyckte det var märkligt att han blev utsparkad.

Problemet är att man inte själv fattar att man är sjuk och inte är lämplig för jobbet. Anhöriga kan pressa på, så det är svårt att hoppa av. Man kan ha betyg så man kommer in på utbildningar. Det är inte säkert att man haft svårt för sig i skolan, trots att man senare drabbas av schizofreni.

Den här killen hade i högsta grad sjukdomsinsikt, men han hade ingen insikt om att det var bäst att hålla tyst om det.