Jag insjuknade antagligen i något dissociativt eller psykositkst tillstånd som 16:åring, när jag fick vanföreställningar om en värld som för er inte finns. Fortfarande kan jag inte släppa den. Jag är dock inte schizofren, men min depressiva sida och paranoida sida uppmärksammandes i samma stadie som jag började självskada. Vad som jag anser som korrekt diagnos, schizoaffektiv, kom långt senare eftersom jag "skyddade" mina symptom, vilket jag upptäckt på senare tid inte är så ovanligt. Jag är i skrivande stund 28 år och har märkt att speciellt antipsykotisk medicin hjälper mot det som talar för vanföreställning och andra psykotiska symptom som röster och andra hallucinationer. Det har gett mig grunden till att syna min sjukdom och inte gå in i den för långt när jag får skov.
