Vill någon svara på mina frågor?

Hej! Jag går gymnasiet år tre och håller just nu på med mitt gymnasiearbete som ska handla om psykisk ohälsa. Anledningen till varför jag gör detta arbete är för att jag vill skapa en förståelse för hur det känns att leva med en psykisk sjukdom samt att man inte kan välja det själv. Jag började intressera mig för psykiska sjukdomar när jag själv fick diagnosen GAD & BDD.
Frågorna är följande:
Hur kände/känner du dig när det var/är som värst? (Beskriv känsla, tankar)

Hur känns det i kroppen?(Beskriv gärna bildligt)

Vad gjorde/gör du när det var/är som värst?

Hur upplever du att samhället ser på dig/behandlar dig?

Kom ihåg att om du ångrar dig när du svarat på frågorna är det bara att skriva det så använder jag mig inte utav dina svar.
MVH M

Hur kände/känner du dig när det var/är som värst? (Beskriv känsla, tankar)

Det hemskaste var att ha negativa symtom. Ingenting var roligt. Ingenting var intressant.

Hur känns det i kroppen?(Beskriv gärna bildligt)

Stumt.

Vad gjorde/gör du när det var/är som värst?

Jag tvingade mig att intressera mig för en massa saker. Var rädd att bli dement annars.
Det har jag nytta av idag.

Hur upplever du att samhället ser på dig/behandlar dig?

Samhället vill inte ha med mig att göra. Därför isolerar jag mig. Deltar vid sidan av utan att märkas.

(Jag lider av psykisk ohälsa, dock inte schizofreni. Svarar gärna på dina frågor här ändå... )

Fråga:
Hur kände/känner du dig när det var/är som värst? (Beskriv känsla, tankar)
Svar:
Väldigt deprimerad och mkt tankar på att vara värdelös och oälskad.
Existentiella frågor om min betydelse och värde.

Fråga:
Hur känns det i kroppen?(Beskriv gärna bildligt)
Svar:
På engelska heter det "Numb". Känsla att vara död inuti, inga känslor...

Fråga:
Vad gjorde/gör du när det var/är som värst?
Svar:
Oftast blir jag destruktiv och skadar mig själv. Allt för att känna något annat än min egen tomhet.

Fråga:
Hur upplever du att samhället ser på dig/behandlar dig?
Svar:
Som skit, rent ut sagt.

TACK så himla mycket, suuper snällt av er att ta er tid att svara! Nu kommer jag äntligen framåt i mitt arbete :hjärta

1. En fruktansvärd ångest, rädsla och paranoia.
2. Rastlöshet och hjärtklappning
3. Sover, eller försöker sova.
4. Som vem som helst så länge jag inte är öppen om min sjukdom.

Frågorna är följande:
Hur kände/känner du dig när det var/är som värst? (Beskriv känsla, tankar)
Vilsen. Rädd. Osäker då jag inte kunde lita på mina sinnen. Det jag upplevde sa andra att det inte var så. Jag trodde jag kommunicerade med radiovågor och därför började jag tänka på massa random saker för att folk inte skulle kunna läsa mina tankar. Fast jag vet inte om värsta kanske var när jag blev inlagd och låg apatisk i sängen i flera dygn. Svarade tydligen inte på tilltal och kommunicerade inte. Åt inget. Minns inte så mycket av det.


Hur känns det i kroppen?(Beskriv gärna bildligt)
Ångest! Ont i bröstet och i magen. Nära på att kräkas. Taktila hallucinationer. Små troll som bet mig i benen och fötterna. Det gjorde ont!

Vad gjorde/gör du när det var/är som värst?
Isolerade mig. Parkerade mig under täcket. Jag blir apatisk när det blir för mycket.


Hur upplever du att samhället ser på dig/behandlar dig?
Jag har en engagerad läkare som jag träffar varje kvartal. Plus kurator sjuksköterska och psykolog vid behov. Jag tycker jag fått mycket hjälp.