Funderingar kring psykossjukdom

:tänk Locket på var det ja... www.expressen.se/leva-och-bo/inr ... bakterier/ 8O

Jag har inte röster längre, men jag har haft. Inga elaka eller befallande röster, men jag har känt obehag ändå på andra sätt.

Insikten för mig har skiftat. Egentligen kom den ganska snart första gången, men jag fick inte den hjälp och stöd som jag hade behövt då. Man vet inte så mycket om den här sjukdomen är min erfarenhet... Jag hade behövt nån som kan vägleda mig och det jag lärt mig har jag mest lärt mig på egen hand genom erfarenhet. Full insikt fick jag när jag var inlagd nu senast i februari. Det kändes som en käftsmäll! Då hade jag haft vanföreställningar egentligen sedan förra hösten som jag vaknade upp ur, kan man säga. Om jag får ett nytt skov måste jag återigen få sjukdomsinsikt för att bli normal igen...

Det är inte säker man blir frisk för att man har sjukdomsinsikt. Man kan ju vara sjuk och vara medveten om att man är det också... Det sägs ju att man måste ha insikt om man ska bli frisk. Hoppas min käftsmäll är ett friskhetstecken! Jag har ju aldrig släppt tron på att jag kan bli frisk och jag tror att en dag så är jag det... Möjligheten finns... Jag kan acceptera dock att jag är frisk i perioder och har skov ibland...

Så länge lagen (paragrafen) säger som den gör så kan du aldrig blir frisk även om du så vore en super kvinna! Ville bara säga detta!

Jag förstår till viss del att jag är sjuk men jag har svårt att greppa hur pass sjuk. Kan inte släppa tankarna helt o känns som jag står med en fot i vardera verklighet. Den ena verkligheten måste jag totalt överlämna mig i nån annans händer o lita blint på att det den säger är sanning o att min sanning är fel. Men så säger de att fel är inte ett bra ord att använda för det är inte fel på mig. Men uppenbarligen är det väl det? Eller? Jag är bara väldigt förvirrad just nu för även om psykossjukdom är ett ämne som diskuterats vilt i flera år så har jag aldrig förstått omfattningen. Nu börjar det sjunka in.

Hamnar man i psykiatrins händer - då är det kört! En gång psykiatrin - alltid psykiatrin för så enkelt är det. Rekommenderar ingen att inte hamna i psykiatrins händer för då vill ingen anställa Er för att enligt psykiatrin så har man en funktionshinder vilket som sen i sin tur gör att ingen vill anställa Er på ett arbete och som sen i sin nästa tur gör att man går miste om flera miljoner kronor under hela ens liv för att man inte kan/får arbeta fast man hade kanske kunnat klara av arbetsuppgifterna i alla fall. Så kan man väl säga att det var i mitt fall sen våren 1990.