Glädje?

Det måste vara provocerande att påstå att det trots
allt går att känna lycka trots diagnosen schizofreni.
Det jag menar är att när rädslan försvinner (schizofreni
är till stor del skräck och rädsla) så känns det så
skönt.
Skräcken i en psykos kan vara förskräcklig.

Är det skillnad på glädje o lycka? Är lycka det jag känner när min hund pussar mig, hennes kärlek är så äkta. Eller är jag helt ute o cyklar?

Finns det då inget, att känna lyckoglädje över, för de flesta av oss? :tänk

Tex när ett barn blivit fött...

Analogt, kunde jag förut känna:

- Jag är för trött för att göra något praktiskt...samtidigt är jag för pigg för att sova/vila! :rolleyes: <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Man var liksom "2-3 cm ovanför marken" hela tiden, om ni förstår

Ska man tolka det här då som att alla vi som petar i oss mediciner för att kunna fungera "normalt" inte skulle kunna förmå oss att vara glada o känna glädje. Ja i så fall är det ju för j-gt. Tom. min fru säger att jag inte är glad längre, jag menar det går inte att dölja glädjelösheten för omgivningen.
Kan låtstas vara glad o tro att ngn skulle gå på det. Haha.

Där sa du nåt Mopa!

Hundar ger faktiskt lycka och glädje!
Var barnmorska för två år sen, bara tiken och jag hemma.
Det blev lycka, fem små fröknar.

Säga hundens namn så där lite i förbifarten, ganska tyst, när han ligger med ett ben. I en liten paus mellan tuggandet så får man en go vänlig blick; sa du mitt namn?. Sen fortsätter benpysslandet.

En hund som ligger i sängen (stor hund), han ligger för nära kanten och trillar ner. Just blicken när halva han är nere och andra halvan klamrar sig fast med frambena, tassarna. Hjääälp, vad händer?!
Jag får hysteriska fnissanfall när jag ser klamrandet och blicken framför mig :lol:

Där hade du rätt tycker jag, hundar ger glädje