koncentration, speciellt om att läsa böcker

Koncentrationssvårigheter är ju snarare regel än undantag när det gäller dom här sjukdomarna (om du nu liter av psykossjukdom blev lite osäker när jag läste ditt sista inlägg om att du jobbade). Har samma problem som du med läsningen och samma bakgrund att litteratur är ett av mina största intressen. (brott och straff är underbar). Nu klarar jag bara av att läsa om boken fångar mig direkt och inte har alltför rörig handling/krångligt språk.. ibland inte ens då. Jobbigt då man egentligen inte är intresserad av kiosklitteratur och deckare utan av mer seriösa böcker.

Min räddning har varit talböcker, har märkt att jag har mycket lättare att koncentrera mig på när någon läser för mig än när jag gör det själv, urvalet på bibliotek är kanske inte så stort nu men det växer och själv har jag t.o.m. lyckats få en licens att låna de talböcker som främst är avsedda för synskadade men även för andra som har svårt att läsa och bland dom finns det mesta om inte inne så att beställa... Har nog lyssnat på 50 böcker senaste året bl.a. Sartre, Camus, Hemingway, Kafka och Strindberg. Så lite har man i.a.f. fått ut av att vara till största delen sängliggandes...

Kan bara inte undgå att nämna mina favoritförfattare när jag skriver om läsning:

Bulgakov
Bukowski
Sture Dahlström

tre mer eller mindra galna genier!

Kanske borde pröva det där med talböcker. Igår kväll fick jag min man att läsa högt ur Muminpappans memoarer. Godnattsaga.
Du JB Gäst verkar vara väldigt litterär. Jag har en god vän som är blind, hon lyssnar en del på talböcker, men läser också på punkt. De böckerna är väldigt skrymmande. Hon läser otroligt mycket. Men hon lånar också.

Jo, frågan där om min psykossjukdom. Den har väl varit både lindrig och svår, men det går att jobba ändå med rätt medicinering. Det var svårt när jag fick ett skov av psykos på arbetsplatsen, dessförinnan deprimerad, så de förstod väl ändå, att något var fel. Just nu arbetar jag 75 %.

/Sofie

Jag läser heller ingenting, mina föräldrar tjatar att jag ska ta nån bok att läsa. Men nuförtiden så krävs det mycket för att jag ska fatta nåt, jag känner mig så dum ibland. Men idag hittade jag en intressant bok som heter maskuliniteter och jag hoppas att det kommer att gå bra att läsa den.

I somras läste jag Solrosskogen av Torey Hayden. Det var en pocket jag hittade på ICa.
I våras var det Angels and Demons av Dan Brown.
Förra vintern, The Rector's Daughter av F.M. Mayor.
Nu i september kom jag halvvägs i V.S. Naipauls Vid flodens krök, men det blev för mycket nobelpristagarvarning, så jag tappade tråden och kom av mig med läsningen. Sedan hade jag tänkt läsa Amos Oz, Att känna en kvinna.
Kommer inte igång bara.

/Sofie

Ganska många med schizofreni verkar att ha problem med att läsa och också förstå och minnas det som man just läst. Jag minns själv särskilt i början att jag hade stora problem som orsakades av att jag hade dåligt närminne. Jag mindes helt enkelt inte just det som jag läst.

Andra saker som koncentrationssvårigheter kan nog också påverka läsandet. Det är ett kognitivt problem.

Själv tror jag att min intensiva träning i att läsa och skriva har gjort att mina problem med läsningen har försvunnit. Jag tror att ditt problem med att läsa försvinner om du tränar på läsning intensivt, men det gäller att inte ge upp och att försöka välja lättlästa böcker som är väldigt intressanta för en.

Jennynen:
JA det är en av de absolut bästa böcker som skrivits.
så underbart skruvad... alla helgons dag nästa vecka.. vore man frisk och rik hade man kanske bjudit in till satans stora bal

Sofie:
Ja testa talböcker, för mig har det iallafall hjälpt mycket. Litterär... mjo.. ett av mina största intressen är böcker, tyvärr har många års sjukdom gjort att jag inte läst så mycket innan jag upptäckte talböckerna känner att jag har endel att ta igen, men det är ju så svårt att hitta de där guldklimparna som bulgakovs mästaren och margarita och dostojevskis brott och straff. Bara för en bok anses som klassiker behöver man inte tycka den är speciellt bra. Har en mor som är bibliotekarie så jag brås väl på det med...

F.ö. så har jag just lyssnat på josph hellers moment 22 mer sarkastisk bok får man leta efter. För mig som psyksjuk blir det extra komiskt att uttrycket moment 22 kommer från att de soldater i den boken som var oförmögna att fortsätta kriget p.g.a. psykiska problem var tvugen att rapportera detta till läkaren... och hade man förmågan att rapportera detta var manenligt moment 22 inte psykiskt sjuk nog att skickas hem och skulle ut i strid igen...