Personlighetsförändring

Det har varit lugnt på den fronten under senare tid på Viska.

När jag varit inlagd på psykosavdelningar har det varit patienter som läst högt ur bibeln för andra patienter. Säkert vanligt.

När jag var inlagd kom personer från Pingstkyrkan och skjutsade oss till deras kyrka.

Jag hade mest kontakt med en från Jehovas vittnen. Trevligt men vi var inte överens.

När jag var inlagd som 16-åring undrade de om jag ville prata med en präst. Jag tackade artigt nej men inuti tyckte jag att de var riktigt tokiga eftersom jag tyckte att svenska kyrkans präster var hemska avfällingar. Inget av detta visade jag.

När jag var inlagd som 19-åring kom två äldster från kyrkan (Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga) och besökte mig. En sköterska frågade efteråt vilka det var som besökt mig. Jag sade att det var missionärer från kyrkan jag är med i. Sköterskan svarade förvånat att hon trodde jag var satanist!
Jag blev mycket sårad för jag är motsatsen till satanist. Jag tror hon tänkte på mina vanföreställningar om att jag tillhörde satan. Det var en allmänpsykiatrisk avdelning så de utgick nog från att allt jag sade hade med verkligheten att göra. Visst vet jag att satan existerar på riktigt. Men att tro att man tillhör honom och att man själv är en antikrist är för det allra mesta ett sjukdomstecken!

Inom mig är jag fortfarande som en 16åring och jag vägrar i mitt psyke att bli äldre. Jag är densamme som då, trots att jag i år om jag får leva fyller 66 år.

Men jag är en gammal själ.