Efter psykos - vaddå?

Jag har tillfrisknat från psykosen jag hade i höstas/vintras. Jag har inte längre hallucinationer och jag tror inte längre att det pågår en stor konspiration emot mig och jag inser till och med att jag har varit sjuk. Direkt efter psykosen fick jag en depression men de är hävd med hjälp av antideppmedicin. Kort sagt borde ju allt vara hunkydory men...
jag sover som en stock, 12-19 timmar per dygn, jag har svårt att koncentrera mig längre stunder på något och jag har svårt att komma i gång med saker. Dessutom har jag katastroftankar nästan hela tiden, jag tänker alltid att det värsta ska hända. Någon mer som har upplevt detta efter en psykos? Någon som vet vad det beror på och hur man kan komma tillrätta med det?

hej ¨
jag har haft exakt samma som dej ,känner igen mej!
vad menar du med katastroftankar mer exakt ?
kram Lina

Med katastroftankar menar jag att jag hela tiden tror att det ska hända mig eller mina närmaste hemska saker, olyckor och sjukdomar. Om jag är ute på stan tänker jag att någon ska slänga ut något genom fönstret som träffar mig i huvudet, att någon galning ska hugga ner mig eller att jag ska bli påkörd av en bil. Alla de här tankarna är väldigt tröttande.

Jag känner igen mej precis också. Jag hamnade i psykos i slutet på sommaren förra året. Jag fick problem med sömnen och sen gick jag över i mani som pendlade mellan superduper glad och trodde att jag kunne erövra världen ena stunden och sedan nästa stund dödsångest
och trodde att alla var ute efter mej. Tyvärr slutade min psykos i att
jag gjorde något som va kriminellt jag fick budskap att jag skulle anlägga
en brand i en lokal och efter det blev jag inspärrad. Tack vare att det
var min psykos som gjort att jag ställt till med det jag gjorde så blev
jag dock inte dömd till vare sej fängelse eller vård. Puhh.. men hela
häktningsperioden och tiden i väntan på dom och sånt knäckte mej
fullständigt.

Jag fick tvångstankar och massa sjuka saker. Sen till sist började
sömnproblemen igen och jag var väl på väg in i ny psykos typ..
Sen började jag med antipsykotiska medeciner och antideppressiva
och nu har jag vart typ dödstrött dygnet runt.. vissa dagar kan jag sova
från kanske 23 till ett två på eftermiddagen och gå upp och äta och sen
bara somna om igen... helskumt..hur som helst har jag också haft
jätteproblem med paranoia och trott att alla var ute efter mej. Det kändes
som om jag fick massa budskap via radion i bilen också.. typ att musiken
talade till mej.

Nu efter några månader börjar jag dock känna mej bättre.. om du inte äter antipsykotiska kanske det kan hjälpa dej. Jag äter något som heter Rispedal. Jag har dock gått på samtal också hos en pastor som hjälpt
mej med förbön och så. Jag tror att mycket av anledningen till att det gick
som det gick för mej var nog att jag tatt in så mycket mörker i mitt liv.
Jag började redan i tonåren att lyssna på helvettes inspirerad ravemusik och sen har jag sett aldeles för mycket skräckfilmer och sånt. Det har
nog påverkat mitt undermedvetna mycket. Sen har jag blivit hjälpt från
det mörkret som jag burit på via den här prästen.

Jaja, jag känner´allfall igen mej och det är jättejobbit.

Hej Frizze,
Jo, jag äter två sorters antipsykotisk medicin, abilify och haldol. Jag blev lite förvånad när jag läste ditt inlägg, tror du verkligen att ravemusik och skräckfilmer gjorde så att du blev psykotisk? Det låter lite som propaganda från Livets Ord eller något? .?

Nä, jag uttryckte mej kanske otydligt. Jag tror inte att det var anldeningen till psykosen. Men efter psykosen har jag fått väldiga problem med mardrömmar och att det har pratat i huvudet och
det tror jag har att göra med att jag tatt in mycket mörker. Jag
lyssnade mycket på Hardcore Thunderdome och dom skivorna
är ju extremt djävulsinspirerade. Jag minns att på den tiden när
jag lyssnade som mest på det var det som en drog, det var som
att jag drog kraft ur musiken. Som ett hat som växte inom mej.

Jag vet inte om du känner till den musiken med det är ju direkt
sataniskt. Jag vet det efter som det uppslukade mej under flera
år. Och Efter psykosen försökte jag ta mej ut ur eländet och komma
tillbaka till den tro som jag haft som ungdom och det var då helvettet
började. Jag drömde mardrömmar om hur jag åkte hiss till helvettet
och hur jag föll ur min kropp och ner igenom gjorden och då spelade
det sån djävulsk musik och sånt. Det var som om jag kom i kontakt
med helvettet på riktigt, jag kan inte beskriva med ord hur det
var. Dom mest fruktansvärda mardrömmar. Sen kunde jag bli som
styrd även i vaket tillstånd, jag kunde tro att min min ande skulle lämna
mej och fara ner till helvettet, till och med i vaket tillstånd kunde jag
känna hur jag höll på att dras ner ur min kropp. Fruktansvärt otäckt.

Det var först när jag kom i kontakt med en pastor som hjälpte mej
med förbön och sånt som allt mörker övergav mej och det var
med nöd och näppe att jag överlevde. Hade inte jag dött av mej själv
så hade jag nog tatt livet av mej.. Åtminstånde ville jag det men jag
var så rädd att hamna där nere.

Så nä, jag tror inte att det var psykosen som skapade det men jag tror
att den tiden som var efter när jag drömde helvettes drömmar och sånt det är jag övertygad om att det har med att göra att jag lyssnat på satanisk musik och släppt in mörker den vägen.

Vare sej man tror på helvette och djävul eller inte så är det ju inte konstigt om det man matar sej med påverkar en. Och tror man som jag
dessutom att det finns ett mörker och ett helvette så är det ju inte konstigt om man får uppleva det när man matar sej med sånt. Jag var tyvärr för naiv och trodde inte på mina föräldrars förmaningar till mej.

Faktiskt är det så att psykoser ofta anknyter till himmel och helvette eller djävlar och demoner och ibland Gud. Jag tycker det är tragiskt att vissa människor kan gå runt hela sitt liv och äta medeciner och ändå höra tilltal och kanske se döda och massa otäcka saker och bara få höra från läkarna att allt är inbillning och i deras huvud. Så kanske allt dom behövde gjort var att träffa någon som kan driva ut mörker och dom hade blivit fria.