Jag har också märkt att jag oroar mig mer över saker än jag gjorde tidigare. Jag tror att katastroftankarna är ångest och kanske ibland tvångstankar om de återkommer regelbundet. Ibland kan det kanske vara panikångest, när det är riktigt allvarligt.
Mina katastroftankar försöker jag övervinna genom att vara kritisk och skeptisk till dem. Jag avfärdar dem som ren obefogad oro och tänker på alla gånger jag oroat mig i onödan av dem. Det är möjligt att kognitiv beteendeterapi kan vara bra mot katastroftankar.