Det är så beklämmande att det ofta är först när man förlorar eller mister funktionen i en kroppsdel (som man behöver för att vardagen ska funka) som man förstår hur mycket man uppskattar den. Vi tar mycket för givet. Gäller väl hälsa över lag.
En granne som är över 90 år har drabbats av stroke. Jag ser varje dag hur envis hon är. Hon går till och med till affären med sin rollator och handlar, trots att det är en kilometer dit. Annars har hon rätt att få gratis taxi till affären.
