Magkatarr

När jag tycker att jag börjar må bättre, när jag får hjälp att börja arbetsträna, när jag väntar på en tid till plastikkirugen för att få hjälp att sudda ut mina ärr från en tid jag inte vill minnas, vad gör kroppen då? Jo den börjar strejka. Tröttheten har alltid varit ett stort problem ända sedan min senaste svacka och min mage har kronglat i perioder sen jag var 11 år men detta är löjligt.

Natten mot jul vaknade jag av brutal magvärk och fick sitta halva natten på toaletten. Det blev inte mycket julmat ätit för om jag åt blev magen bara värre och jag riskerade att springa till och från toan resten av dagen. (Inga närmare detaljer). Jag är van att få ont i magen men de brukar alltid gå över om jag fått tömma tarmarna men nu verkade det mer vara magsjuka. Trodde jag ja..

Magen är fortfarande inte bra och så fort jag äter gör den ont/ondare. Det resulterar i att jag äter så lite som möjligt och blir ännu tröttare än vanligt. Ibland tar de flera dagar innan jag går utanför dörren vilket innebär att det är pojkvännen som får gå ut med hunden. Jag ligger mest i sängen. Tur för mig att jag har en väldigt gosig hund så hon hatar mig inte för det.

Nu till poängen. Jag blev less på att inte kunna äta något, bli jättekänslig och känna mig nästintill deprimerad så jag beställde en tid hos doktorn. När jag kom dit så sa han ganska snabbt att de lät som magkatarr och ville skriva ut tabletter. Jag sa att de var ganska dumt att stoppa i massa tabletter i magen om man inte visste vad som var felet och så fortsatte vi prata. Han frågade fint vad jag gjorde och det märktes att han ville veta om jag stressade mycket på jobbet eller så, jag förklarade att jag var sjukskriven på heltid. Hur kan man stressa mindre än det?? Han beslutade att ta massa blodprover och sen till de värsta. GASTROSKOPI!! 8O Jag får panik bara jag tänker på det!! Det kommer inte att gå.. jag vet inte vad jag ska göra. Klart jag vill veta vad som är felet men det går verkligen inte. Tanken på ett rör genom halsen och alla kvälvningar får mig att vilja krypa under sängen!! Jag tror jag måste be honom komma på nått annat än gastroskopi, nån magrönken eller nått.

Min pojkvän har svårt att förstå hur panikslagen jag känner mig inför gastroskopin så jag behövde skriva av mig.. jag vet inte vad jag ska göra. De känns omöjligt men jag vet att jag måste göra något för blir inte magen bättre snart så kommer jag på allvar att gå in i en depression.. (som i värsta fall leder till fler psykoser..)

Det låter jobbigt med gastroskopi. Har inte gjort det.
Har hört andra som gjort det och klarat det.
Magkatarr brukar väl ge sveda och värk i magen inte
att man måste gå på toaletten i ett kör.
Kan det vara det att du är orolig för arbetsträningen
som gör att du får magproblem? Det finns ju något
som kallas tentamensdiarré.

tentamensdiarré? Det har jag aldrig hört talas om..
Jag brukar skämta och säga att jag har "konversionshysteri" i magen För det är uppenbart att magen börjar jävlas med mig när jag inte mår bra.

Det är både och. Äter jag nått som är "fel" så slutar de med att jag får ont i magen, sen sväller magen upp och tarmarna superarbetar. Jag får så ont att jag får blodsmak i munnen och så sitter jag snällt på toan och ber en liten bön om att tarmen ska tömmas, annars fortsätter magkramperna. Ibland när jag känt att det börjar göra sådär ont har jag spytt upp maten bara för att jag orkar inte att ha så fruktansvärt ont så länge. Nu väljer jag bara att inte äta och när jag äter så äter jag bara lite för att slippa kramperna. Sen blir jag ändå sängliggandes efter varje måltid för att jag behöver vila och undvika alla möjligheter att stressa upp mig. Stress gör det såklart värre.

Doktorn var övertygad om att det var magkatarr iaf. Jag vill bara veta VAD som är fel. För det är så fruktansvärt handikappande. Fortsätter magen såhär så känns det som att jag kommer vara sjukskriven hela livet även om jag blir "psykiskt frisk". Jag hoppas som sagt på magkatarr eller att jag är allergisk mot något för jag orkar inte både kämpa med mig själv och magen.

Tack och lov är min pojkvän väldigt förstående till hur jag mår nu och jag försöker se allt positivt, inget blir bättre av att tänka negativt.

Du är inte gluten eller mjölkallergiker?

Det är det bland annat doktorn tog provet för.
Jag har dock ätit så många filtallrikar och ätit nog med mjölk och flingor för att inte tro att det är mjölk. Gluten däremot kan de vara. Hur jag kunnat leva med glutenallergi sen jag varit 11 (då magen började krongla) vet jag inte..speciellt inte då jag gillar kakor och andra bakverk

Hej Mei!

Jag har haft svår magkatarr. Då hade jag aldrig diarréer. Maginnehållet är frätande och man kan få sura uppstötningar (dock hade jag inga sådana).