Har ni blivit diskriminerade i somatisk vård? Har ni blivit nonchalerade och misstänkliggjorda med hänvisning till psykdiagnosen? Jag har blivit det, nu senast i februari när jag sökte för svår värk i foten och gick med kryckor. Först fick jag betala 300 för experthjälp, sedan fick jag vänta i fem (5) timmar på en läkare. När han äntligen dök upp frågade han mig om medicinerna och konstaterade torrt att jag var en "psykiatrisk patient". Foten tittade han knappt på, jag röntgades inte utan blev ivägskickad med Alvedon.
När jag fortfarande inte var bra efter fem veckor gick jag till husläkaren. Hon tog mig på allvar och skickade mig till röntgen. Det visade sig att foten var bruten på två ställen och nu hade börjat läka ihop. Eftersom jag fortfarande hade väldigt ont satte de på mig en typ av "stövel" för att stabilisera foten.
Jag har nu anmält det hela så få se om det leder till någon ekonomisk ersättning.
Jag misstänker att jag blev diskriminerad i vården, när jag hade hudcancer, på grund av att de kunde läsa ut att jag även var psykpatient. Först kallade de mig pillmoster och rekommenderade fet salva. Fick göra 11 besök innan allt var åtgärdat.
Jag blev opererad av en läkare på Vårdcentralen. Han skar bort såret under lokalbedövning. Det skickades på undersökning. Svaret var att det var skivepitelcancer. De blev förvånade på Vårdcentralen. När jag sökte för ett misstänkt sår senare, så fick jag remiss till Hudspecialist på ett större sjukhus, men det utvecklade sig inte till cancer.
Vilken tur att det inte var malignt melanom. Då hade väntetiden innan undersökning kanske varit dödlig. Men man ska väl aldrig säga "vad bra att..." Det är illa som det är.
Jag låg på och gav mig inte. Sågs nog som en besvärlig patient. I dagarna har det diskuterats om att lågutbildade och fattiga patienter får sämre cancerbehandling. De kan inte tala för sig, så att läkarna och sjuksköterskorna förstår.
