Erase,
Jag kan intyga att det går att bli psykotisk trots medicin, som Teresia säger, speciellt då vid låg dos.
I september var jag hos läkaren och som vanligt klagade jag över att jag är trött hela tiden. Eftersom jag har varit stabil en längre tid ville då min läkare pröva att halvera Haldolen från 1 mg till 0,5 mg. Bara tre dagar senare fick vi på min arbetsplats beskedet att vår närmaste chef hade sagt upp sig själv frivilligt, detta efter en ettårig utdragen facklig process mot denna kvinna som troligen var psykopat ( för övrigt mycket vanligt hos chefer ). Det var en positiv förändring men orsakade ändå en kris hos mig och jag höll på att gå in i psykos.
Till en början med var det min terapeut som stöttade mig till att stanna hemma från jobbet och inte ge upp i försöken att nå min läkare. Men samma kväll ringde jag jouren och fick stöd på det sättet. Jag höjde först Haldolen till 2,5 mg för att bryta med psykosen. Jag sov ut. Jag stod sedan på 2 mg i några dagar, sedan 1,5 och tillbaka på vanliga dosen, 1 mg. Min läkare ringde upp mig efter 48 timmar eller så. Jag berättade att jag hade ångest som jag försökte bota med musik och med konjak. (Eller sa jag så?). Ialla fall fick jag Sobril som jag hämtade ut, men sedan aldrig tog. Asken ligger orörd i lådan.
När jag blir prepsykotisk får jag en overklighetskänsla. Jag får vanföreställningar om mig själv, min roll i världen och tolkar budskap, ffa bakom löpsedlar och reklam på stan, men jag är samtidigt medveten om detta och tänker att jag ska försöka låta bli, att det bara är en känsla. Jag får uppspeedad tankehastighet, tankarna snurrar till och vanföreställningarna kommer smygande över mig. Jag får också en känsla av en stark utstrålning och blir väldigt självmedveten så fort någon tittar på mig och säger hej, det känns som jag dröjer litet längre när jag ser folk i ögonen. Jag får svårt att välja, jag kan stå i butiken och tveka i flera minuter över vilket märke blåbärssylt jag ska köpa. Jag köper sånt som känns litet nytt, t ex köpte jag nu sist Havremust, en välling som jag aldrig prövat, egentligen tycker jag inte ens om välling, men jag fick för mig att jag behövde mat som var på något sätt lugnande eftersom jag hade minskat på medicinen. När jag var prepsykotisk försökte jag även använda mig av en metafor, en bild för att lugna stressen i hjärnan. Jag tänkte att jag tog på mig själv "en grå mantel". Kanske litet psykotiskt att tänka i metaforer också i och för sig. Det enda som hjälper är rätt dos medicin.
Sedan var jag sjukskriven i 10 dgr och ägnade tiden till att sitta på balkongen och läsa, promenera, lyssna på musik. Jag hade gärna passat på att umgås mer med mina vänner då, eftersom jag ändå var ledig, men det blev inte så otroligt mycket med det. Folk har sitt på sina håll. Det var faktiskt ganska skönt att vara för sig själv också. Jag kände mig litet drogad också. hmm...
Annars instämmer jag i allt som sagts och skrivits här. Att äta regelbundet, motion, sömn. Vänner och nöjen. Läsa, skriva, måla och lyssna på musik. Musik är verkligen som balsam för själen. Och prata kan jag aldrig få nog av. Terapin är viktig, det är i och för sig också prata men på ett annat sätt, mer koncentrerat.
/Sofie
