Hur fungerar era relationer med andra?

Gud har välsignat mig i att trots att jag varit öppen om min sjukdom, så har jag sällan råkat illa ut.

Jag är väldigt tacksam för det!! :hjärta

Jag är alltid den samme och jag känner att mina grannar, de känner till min sjukdom och om jag har varit ute, så har jag hört utav en pojke som inte ännu läsa, han sade Hej Nissegosen, säger det tillräckligt mycket?

Tror att mina grannar betraktar mig som ett original, ingen är rädd för mig och en före detta granne, polis, sade Nisse du tar väl din medicin annars tar vi in dig. Har hans mobilnummer samma polis har sagt, fan man kan inte tro att du är intelligent när man ser du, men fan det är du

Kan bara säga att jag kan prata med alla, om det är i vanliga fall hälsar jag på alla och säger, hej, ha en bra dag.

Nära vänner få,men en granne kommer upp till mig, då hon vill tjata med någon annan än sin man, som hon sagt, jag vill ha lugn och ro.

Ända sedan strax över 20års ålder, har många tjejer valt ut mig, som den som går att prata med om sina män, det slår aldrig fel, jag får guida dem och lära dem att förstå sig själva och den man de är ihop med.

Ja vi alla vet Nissegossen att du är folklig!!!

Nä, jag har absolut inget pansar runt mig,

Prosit skrev: Jag förstår dig. Min tanke är nu att jag behöver hålla upp en fasad mer än någonsin.

Grabben, kan du inte bara släppa det och vara dig själv?

Du skulle definitivt må bättre än du gör nu.

Den där fasaden, skall du tex måla hela kåken, sätt igång på baksidan och ta den som vetter ut mot gatan sist, då kommer alla att undra och tänka vad fort det gick och förundras.

Det är svårt med relationer, har inte ens en riktigt nära relation med mina föräldrar och bror med familj. Men vi pratar ändå lite närmare än när jag är med vanligt folk, tjejer är väl okej att ha en relation till, men just nu ingen närmare kontakt förutom då ngn enstaka tjejkompis.

Ja, får se vad som händer i framtiden?