Oroad

Hej viska.se!

Jag har paranoida tankar om att folk hör vad jag tänker, men att ingen säger någonting om att jag gör det är nog någon slags konspirationsteori?
tänker inte lika skarpsinnigt som jag gjorde för ett år sedan, när jag försöker prata med någon så blir jag ofta störd av att jag själv säger något annat i huvudet. exempel : "Hej hur mår du?" "Ja du, jag m.."banan" "
förstår mig inte på det.
Har också skakningar i hela kroppen.
Hela tiden så känns det som om någonting är fel, och att folk tittar på mig hela tiden.

För ungefär 5-6 månader sen så hadde jag några tankar om att jag skulle flyga iväg till en annan planet där jag skulle få leva i en grotta, sen så blir jag ibland rädd att jag ska bli iväg sugen ut i rymden. Har även haft tankar i huvudet där jag ser mig själv skära mig, eller när jag satt i en bil så såg jag mig själv hoppa ut ur bilen, mitt på motorvägen. Vet inte om det kan klassas som en hallucination.

tycker viska.se förtjänar det priset dem fick.
att kunna prata med folk som har gått igenom ungefär samma sak som en själv. erfarenhet slår mycket..

Hej Oroad!
Är detta tankar och upplevelser som du har helt för
dig själv eller har du haft någon kontakt med vården
på grund av detta?

Oroad skrev: Hej viska.se!

Jag har paranoida tankar om att folk hör vad jag tänker, men att ingen säger någonting om att jag gör det är nog någon slags konspirationsteori?
tänker inte lika skarpsinnigt som jag gjorde för ett år sedan, när jag försöker prata med någon så blir jag ofta störd av att jag själv säger något annat i huvudet. exempel : "Hej hur mår du?" "Ja du, jag m.."banan" "
förstår mig inte på det.
Har också skakningar i hela kroppen.
Hela tiden så känns det som om någonting är fel, och att folk tittar på mig hela tiden.

För ungefär 5-6 månader sen så hadde jag några tankar om att jag skulle flyga iväg till en annan planet där jag skulle få leva i en grotta, sen så blir jag ibland rädd att jag ska bli iväg sugen ut i rymden. Har även haft tankar i huvudet där jag ser mig själv skära mig, eller när jag satt i en bil så såg jag mig själv hoppa ut ur bilen, mitt på motorvägen. Vet inte om det kan klassas som en hallucination.

tycker viska.se förtjänar det priset dem fick.
att kunna prata med folk som har gått igenom ungefär samma sak som en själv. erfarenhet slår mycket..

Jag frågar som Geta, har du någon att tala med inom vården? Har du fått någon diagnos?
Du har utan tvivel en noja som kanske är obehandlad! Är den det?

Fortsätt skriv och ge oss lite svar på våra frågor!

Var inte rädd! Både jag och Geta, Känner igen oss på vad du skrev!
Sluta inte skriv nu och bli medlem! Du är mycket välkommen i gänget!
Nisse

Hej Geta, jag har haft kontakt med psykvården, och efter ett samtal så skrev doktorn ut 1.5mg risperdal per dag. Men jag har aldrig fått någon diagnos ställd, jag slutade självmant med risperdal för ungefär 2 månader sedan, kände mig allt för okontaktbar. blivit sjukskriven av en icke-psykriatisk doktor för psykos. Men han är inte utbildad för att veta det(6 månader sen).
Har vaknat en dag och trott att jag var död och var ett spöke som vandrade omkring. En annan tanke är att jag tror att mitt riktiga jag ligger i en koma någonstans och att jag nu lever i min egen värld.(7-8 månader sedan dem här tankarna började).
Tänker på dem tankarna allt mindre dag för dag. Bor nu för tillfället i en studie lägenhet där jag tror att dom har satt upp kameror för att monitera mig som en försökskanin. har ej haft kontakt med min psykolog på en längre tid.

Gäst skrev: Hej Geta, jag har haft kontakt med psykvården, och efter ett samtal så skrev doktorn ut 1.5mg risperdal per dag. Men jag har aldrig fått någon diagnos ställd, jag slutade självmant med risperdal för ungefär 2 månader sedan, kände mig allt för okontaktbar. blivit sjukskriven av en icke-psykriatisk doktor för psykos. Men han är inte utbildad för att veta det(6 månader sen).
Har vaknat en dag och trott att jag var död och var ett spöke som vandrade omkring. En annan tanke är att jag tror att mitt riktiga jag ligger i en koma någonstans och att jag nu lever i min egen värld.(7-8 månader sedan dem här tankarna började).
Tänker på dem tankarna allt mindre dag för dag. Bor nu för tillfället i en studie lägenhet där jag tror att dom har satt upp kameror för att monitera mig som en försökskanin. har ej haft kontakt med min psykolog på en längre tid.

Du behöver fullt klart någon att prata med! Ta kontakt med din psykolog igen och printa ut den här sidan. Förmodligen har hon en dator på jobbet, där ni tillsammans kan läsa detta. Då, kan ni sedan gå vidare.

Sluta framför allt inte att ta kontakt med andra och berätta om dina alla svåra tankar du har.

Att bara få prata med någon är oerhört läkande! Å, du, Ge livet en chans!

När man är i botten, så kan det ju bara bli bättre eller hur? <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

glömde mitt smeknamn där uppe...
det känns skönt att lätta på sitt hjärta.
Känns som att ingen som står mig nära är orolig för mig, och det oroar mig med. Skulle jag behöva gå tillbaka till risperdal? eller finns det andra knep att tackla dem paranoida tankarna?