Oroad

Försök få tala med en psykiatriker! Att sluta ta antipsykotika känns helt fel för mig!

Det kan innebära att en regelrätt psykos drabbar dig.

Om du skall sluta med medicinen du är ordinerad, gör det i så fall tillsammans i samförstånd med din läkare.
Att sluta med medicin brukar gå bra i tre till sex mån, sedan akuttransport till psyket!

jag ringde min psykolog idag, när jag talade med honom så verkade han oroad över mig, han skulle iväg på semester, men han bokade genast tid på måndag med en annan psykolog. vet inte om det är min noja som spelar spratt med mig. glömt att säga under dem 3 senaste månaderna har jag slutat känna känslor i huvudtaget, och att jag jämnt och ständigt blir stoppad i en konversation som jag styr är ofattbart jobbigt, får även den tanken att istället för att säga det jag skulle så sa jag det som kom upp i skallen.

En fråga.. finns det någon annan medicin än risperdal för detta?

Nissegossen skrev: Försök få tala med en psykiatriker!

Jag vet inte riktigt, men jag tror min psykolog är en psykiatriker också, inte helt säker, men en psykolog är den som tar hand om känslor och terapi?
och en psykiatriker är den som skriver ut medicin och dylikt?

Gäst skrev:

Nissegossen skrev: Försök få tala med en psykiatriker!

Jag vet inte riktigt, men jag tror min psykolog är en psykiatriker också, inte helt säker, men en psykolog är den som tar hand om känslor och terapi?
och en psykiatriker är den som skriver ut medicin och dylikt?

Precis! En Psykiatriker kan vara både psykiatriker och ha utbildning som då, psykolog! Är det så, är du lyckligt lottad!

Då har du fått tag i en person med specialkompetens!

Det här med att stänga av känslor känner jag igen.
Naturligtvis finns det en massa andra antipsykotika
än Risperdal.
Admin1 är mer kunnig på läkemedel, än vad jag är.
Det är nog svårt att bli fri från de tankar och upplevelser
som du har, utan en liten dos antipsykotika

Hej Oroad

Hade innan precis som du, vanföreställningar att jag låg i koma någonstans och att min mamma och familj grät där. Jag levde nu i en påhittad värld här med en mamma som inte var riktig osv.

Tänker inte på det mer men ibland käns verkligheten konstig. Som om alla vet något jag inte vet.