Grandiosa vaneföreställningar

Första gången jag hade en psykos trodde jag att jag hade fått Guds telefon (det var bara min vanliga gamla mobil). Jag trodde också att jag kunde styra personalen. När jag tänkte "Kom in" så kom det in en personal (detta hände flertalet gånger och jag blev lyrisk!)

Det var inte ens två år sedan. Jag trodde att jag var reinkarnerad katar (en person tillhörande en sorts ursprunglig kristendom) från 1200-talet. Min uppgift var att lära ut den sanna kristendomen till den moderna, vilseledda människan.

Jag hann komma i kontakt med flera forskare inom ämnet, såväl i Sverige som utomlands.

Till projekt Vanföreställning+Hypomani hörde att skriva en alldeles unik historisk roman, som skulle vara både spännande och upplysande. Säg bara till den som vill läsa början på den... <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> Det hann varken bli mitten eller slut på boken innan depressionen slog till och jag lade allt åt sidan för att aldrig mer röra materialet.

Jag trodde under en period (för rätt länge sedan) att jag var en religiöst viktig person i ungefär samma klass som Jungfru Maria som skulle ta emot budskap från Gud och uträtta något storslaget :rolleyes: Det pågick nog i ca 3-4 år. Nu när jag ser tillbaka på det så tycker jag att det är mycket pinsamt, men samtidigt så tror jag att det fyllde en funktion och hjälpte till att hålla mig vid liv, eftersom det fick mig att känna mig viktig och speciell.

usch ja såna vanföreställningar har man haft.....MYCKET pinsamt efteråt när man är normalstörd igen

Jag har också haft storslagna tankar om att det var jag som styrde Sverige med mina ideer som jag skrev till politiker i regeringen (den förra). Jag som Isa -alisa skulle också bilda fred i mellanöstern mm

Innan jag fick min första psykos hade jag en religiös
upplevelse. Då funderade jag på vilken uppgift i
världen som var min.
Herregud vad många misslyckanden som jag har bakom
mig.
Du kommer inte att få något mer jobb här inom primärvården
sa man till mig när jag fick sluta. Jag hade roffat åt mig
arbeten sa man också.
Undra på att man vill gå och gömma sig.